Det har inte blivit så mycked botaniserande av indiescenen under den senaste tiden. Lägger den mesta av min tid på Final Fantasy XIII, Street Fighter IV och Modern Warfare 2 för tillfället. Men, det här otroligt retrodoftande spelet har jag suttit lite med till och från. Du styr en paddel och ska studsa upp bollar som faller för att samla poäng. Lite som Pong. Kul och snabbt tidsfördriv, helt enkelt.
I Deflectorpool kontrollerar du en paddel som du använder för att studsa upp bollar i olika färger som kommer från toppen av skärmen. Poäng får man genom att samla bollar av samma färg med en rund grej som är kopplad till paddeln. Man trycker ner vänster musknapp för att ändra färg. Ju fler bollar av samma färg man tar innan man byter färg, desto mer poäng. Ett svårt, men riktigt roligt spel med combos! Missar du någon boll, ökar vattenmängden från botten av skärmen, vilket snabbt kan leda till ond bråd död.
Deflectorpool fångar en del av essensen av hur ett flashspel ska vara. Lättillgängligt med snabba omgångar, men samtidigt med hög utmaningsnivå och bra musik! Deflectorpool är dessutom utvecklat av en svensk, och bara det bör vara anledning nog för att ge spelet ett test. :)
Crimzon Clover är ett grafiskt snyggt danmaku doujin-shmup. Doujin är en japansk term som kan likställas med det engelska ordet "indie", och som ni säkerligen kan gissa er till så gillar vi indie;
Shmup!? kanske du utstöter gutturalt och kräkliknande med hjälp av diafragman. Ja, shmup! En förkortning för genren shoot'em up, vilket kan klassificeras som tv-spelens uråldriga anfader och evigt spirituella ledstjärna om vad spel bör handla om; massförstörelse och zen-reflexer i ohelig kombination. Genren kan klassificeras som en arketyp. Det är och ska vara på ett visst sätt, och genren i sig är egentligen redan fulländad.
Nästa verbala uppkastning från dina stämband bör rent logiskt vara: Danmaku!? Ja! Danmaku! "Bullet Hell" lyder den engelska översättningen, och det är en term som stämmer bra för folk med fungerande perceptionsförmåga. Det är och ska vara fullständig kaos på skärmen, vilket tvingar spelaren till att försöka hitta och optimera sina zen-reflexer. Flow, förfan, flow!
Crimzon Clover släpptes som en web-trial för ungefär en månad sedan, och har fått ett varmt välkomnande av övernördsscenen. Spelet har alltså ännu inte släppts, men den här trialen innehåller 3 sköna och mycket spelvärda banor, vilket är mer än väl för att motivera en nerladdning. Har du ingen erfarenhet av shmups så räcker det och blir över - dvs, du lär antagligen aldrig få se den tredje banan.
Global Game Jam är ett årligt event där deltagare från hela världen deltar. Tävlingen går ut på att skapa ett datorspel på 48 timmar. I år deltog tusentals människor från 134 städer i totalt 23 länder. Det bästa spelet som kommit från det här eventet, som jag testat, är Resonance. Ett klurigt platsformsmusikpusselspel (långt ord) som ger mersmak.
Small Worlds är ett mycket litet, atmosfäriskt och kort "konstspel" av David Shute som handlar om utforskning, som han tävlade i Casual Gameplay Design Competition 6 med. Det enda målet är att utforska banorna. Låter helt meningslöst och tar bara några minuter, men det är ett spel värt att utforska. :)
Att som löneslav mala sig igenom långa och monotona slavpass under profithungriga cylinderhattars monetära piska blir mycket uthärdligare om man har tillgång till en dator och ett par flashspel att avrätta tiden med. Om du bara har tid med korta spelsessioner är Canabalt och dess kloner i olika varianter mycket lämpliga att mota livsledan med. Jag hade idag tänkt tipsa om två stycken kloner av nyss nämnda spel, ett annat platformsspel med det coola namnet Meat Boy, ett mer tidskrävande RTS/Defense-spel, samt ett något udda spel som mixar plattform och Tetris.
Robot Unicorn Attack
Robot Unicorn Attack skiljer sig från Canabalt på det sätt att man använder sig av två knappar, en för att hoppa och en för att boosta sina hopp. Man kan även dubbelhoppa. Det blir således fler variabler man måste ta hänsyn till i sin distansbedömning. Visuellt tilltalande och vacker musik.
G-Switch
I G-Switch styr du en robot, men istället för att hoppa så ändrar du på gravitationen. Spelet är lite som en mix mellan VVVVVV, som är ett underhållande svenskutvecklat indiespel med bra musik som släpptes i januari, och Canabalt. Det här spelet har även en multiplayerfunktion för upp till sex spelare samtidigt på ett tangentbord, så om du har fem andra rastlösa arbetskamrater i närheten är det här definitivt värt en sittning för en kaosartad upplevelse. :)
Meat Boy
Protagonisten i Meat Boy är en blodig köttklump som är på uppdrag för att rädda sitt pök. Du styr honom med hjälp av piltangenterna och hoppar med mellanslagstangenten. Bra kontroll, riktigt skönt upplägg och med en utmanande svårighetsgrad. Ett måste för plattformsfantasten! Om inte originalbanorna är tillräckliga har det även släppts en version till med 70 extra jävliga banor som du kan hitta här.
The Space Game: Missions
The Space Game: Missions är ett RTS/Defense-spel där du ska skörda mineraler, utveckla din bas och försvara dig mot anfallande skepp. Välgjort och roligt. Har du mycket tid att fördriva så är det här en stark rekommendation. Jag har inte satt mig in i det fullständigt ännu, men den tid jag har lagt på det har minst sagt varit spännande.
Tuper Tario Tros.
Tuper Tario Tros. är en hybrid mellan Super Mario Bros. och Tetris. Man styr Mario precis som vanligt, men kan med en knapptryckning gå över i Tetrisläge för att skapa plattformar att komma vidare i banan på, samt även använda fallande block för att döda sina fiender med. Det här är inte vad man skulle kalla för ett bra spel, men det är värt en titt enbart som kuriosa.
Canabalt - Ett visuellt tilltalande spel med underbart lämpligt soundtrack som fått en hel del välförtjänt uppmärksamhet på nätet sedan det kom förra året. Personligen ramlade jag över det först nyligen och kan bara säga att jag är smått förälskad. Canabalt är genialiskt enkelt i sitt minimalistiska upplägg då kontrollerna utgörs av en knapp, och med den knappen hoppar du. Karaktären du kontrollerar flyr över hustaken från en stad under attack av mecha's och bomber, och springer snabbare och snabbare och din tajming och reaktionsförmåga avgör hur långt du kommer. En spelomgång behöver inte vara mer än tio sekunder, så det finns ingen som helst anledning till att avstå från detta lilla mästerverk - du kommer inte att ångra dig. 14828 meter är mitt rekord, vad är ditt?
Saut
Sautpåminner i sitt upplägg om Canabalt, vilket i sig inte är något negativt. Även här använder du dig enbart av en knapp, och med den hoppar du. Men, här kommer du bara framåt om du hoppar alternativt glider vid landning. Ingen autospringande som i Canabalt. Estetiskt mysigt med jazzigt soundtrack och en enerverande räknare i vänstra hörnet som håller koll på hur många gånger du dör, och dör kommer du att göra - in absurdum!
Pandemic 2
Stundtals övermannar och omfamnar misantropiska tankar och känslor mitt innersta, och aggressionerna måste ventileras i någon form. Tung musik, alkohol och självstympning kan vara tre ting, och ett fjärde alternativ är Pandemic 2. Ditt mål: utrota mänskligheten som virus, bakterie eller parasit. Du får poäng som du köper evolutionsutveckling för. Vad sägs om att ge ditt virus möjlighet att smitta via luft? vatten? råttor? Vilka symtom och åkommor vill du att din bakterie ska ha? Ska man få hosta? Svettningar? Feber? Bölder? Du bestämmer. Kill'em all!
Häromdagen köpte jag Marvel vs Capcom 2 över Live Arcade för att göda min fightingmani med något annat än SF IV, så det har gått ett par timmar åt det spelet. När jag har känt behovet av att varva ner, så har dessa två browserbaserade indiespel lyckats få mig på andra tankar.
I Mountain Maniac styr man en bergsgubbe som har flippat ut fullständigt och vill hämnas på staden han bor i. Från toppen av ett berg slår man ner stora stenbumlingar och styr dessa till höger och vänster med hjälp av sina "rage powers", allt för att förstöra så mycket som möjligt på sin färd ner mot staden. Mellan banorna får man slåss mot polisen och även vara beredd på att bli tokbombad av attackflygplan. Helt klart ett roligt tidsfördriv. Speciellt om man har kontorsjobb. Maska mera!
My Lil' Bastard är vad man skulle kunna kalla för en Tamagotchi-parodi. Du ska ta hand om och uppfostra en ful, blå boll. På första försöket dog min lilla bastard av tristess, medans jag försökte komma på hur jag skulle träna fanskapet till att gå på toa istället för att pissa och skita ner hela lådan han bor i. Efter fyra dödsfall lyckades jag. Ett tips: sprayflaskan. Ha tålamod. Senare i spelet flippar bastarden ut och börjar röka, supa och tända eld på saker. Mycket roligare än Tamagotchi - men min avsky för bastarden är oändlig.
I mitt tycke bör alla spelfantaster älska Tetris. Gör du inte det så kan du lika gärna lägga ner direkt, ingen kommer ändå att ta dig på allvar. Här har vi en skön men svår och något desorienterande variant av Tetris - i förstapersonsperspektiv. Ett måste att testa: http://firstpersontetris.com/
