Sid Meier's Civilization, en spelserie som jag följt sen liten grabb och gjorde guldfyndet på min gamla Amiga 500.

Vad har det blivit av det?

Det senaste alstret från Firaxis som numera ger ut serien är ett Facebook-spel kallat CivWorld. Ett MMOG som spelas över det sociala nätverket. Jag är skeptiskt inställd till alla spel jag finner, eller får rekommenderade till mig via poster, på Facebook och även om jag spelat och gillat de flesta spelen i Civilization-serien så har jag svårt att se hur det skulle bli bra över "fejjan".

Mycket riktigt får jag rätt många av mina fördomar realiserade när jag startar upp spelet, som är som många andra spel på siten ser ut som en mardröm i något komisk flashstuk. Tankarna för mig väldigt obekvämt emot Zyngas olika spel såsom farmville eller frontierville. Samma rutbaserade nät man bygger på, samma placering på knappar, pop-ups och allt vad man nu kan tänka sig.

Spelet hälsar mig välkommen och jag börjar min resa in i något som ser ut som en neonfärgad settlerskopia. Jag blir genast infomerad att jag kontrollerar enbart min egen stad Tobiasburg (Nej, jag fick inte välja namn själv...) och att mina bosättare behöver bostad och en trädgård att arbeta i för mat. Helt plötsligt känner jag att jag sitter i ett Zynga spel där jag får uppdrag på uppdrag att göra för att försöka hjälpa mig förstå spelet och snabb känna att jag får något ut av det. Jag skojar inte när jag säger att de tiotal första uppdragen var omhändertagna om inom 10 minuter.

Stadskartan

Spelet visar hur jag sätter ut hus kring mitt rådhus och förklarar vad de olika husen gör. Det glömmer dock nämna att bosättarna i huset blir gladare av att bo nära skogar och andra hus och jag får sitta länge och pussla ihopa hur jag ska göra för att få till det. Kollar i Civopedian (online-manualen) men hittar inget om hur det fungerar utan det verkar vara något som jag får lista ut själv. Lyckligtvis får jag gratis flytta byggnader jag byggt och jag pusslar vidare. Vad jag däremot inte får förklarat är att flyttar jag en uppgraderad byggnad så förlorar byggnaden sina uppgraderingar och jag får en bråkdel av resurserna jag lagt ut tillbaka för det. Kan säga att ilskan piskade rätt rejält vid den tidpunkten.

För att kunna bygga och växa så behöver jag fler resurser så jag tittar in vad som finns till hands och konstaterar att jag har fem grundläggande resurser till godo. Food som samlas in av bönder och avgör hur snabbt min stad växer, Production som samlas in av arbetare och som jag kan bygga nya byggnader av, Science som samlas in av vetenskapsmän och ger mig tillgång till nya teknologier och i sin tur byggnader/trupper, Culture som ger mig tillgång till great people som kan bygga wonders och slutligen Gold som ger mig möjlighet att handla på den öppna marknaden vars priser styrs av mig själv och andra spelare. Utöver detta har jag tillgång till vad jag skulle vilja kalla ytterligare resurser, nämligen trupper att föra krig med.

Tillgång till fler av de resurser man börjar med får man genom att sätta sin befolkning på att samla in varsin specifik resurs. Man får fritt välja hur mycket av varje ens bybor ska samla och var på sin stadskarta de ska samla det. Spelet förklarar väl hur man går till väga för att samla in resurserna men inte hur man gör det för att kunna få bäst mängd utan det får man lista ut själv. För att få resurserna som folket samlar har man tillgång till Harvests som man får en av per verklig timme. När man använder en så får man direkt den mängd resurser som varje arbetare är förmögen till att samla in beroende på var han är placerad. Utöver detta så kan man samla in resurser via minispel vilket jag fann väldigt udda. Helt plötsligt ska jag spela helt orelaterade flashspel för att få lite mer av varje resurs.

För att få mer Science så måste jag gå i en labyrint med en pekare mot mitten som blir gradvis svårare. Väl i mitten så får jag en rejäl del av resursen till mitt förfogande. Jag noterar att andra spelare går i samma labyrint som jag men lägger inte mycket mer märke till det. Det var lite för lätt tänkte jag och går vidare till nästa. Här noterar jag att jag inte får gå fler steg i labyrinten utan att de är begränsade. Varför vet jag inte men jag väljer att ta reda på det senare utan går vidare till nästa resurs.

Labyrintfanskapet

Culture-minispelet går ut på att man ska flytta rutor så att de skapar en bild man har på andra sidan skärmen. Det känns helt oinspirerat och tråkigt. Javisst det är bilder på kända konstverk men mer än så har det inte med kultur att göra. Även här känns det enkelt och efter ett tag kör jag slut på drag att göra och förflyttar mig till nästa minispel.

Pusseltjafs

Det sista minispelet är för Gold och det är ett enkelt spel där man ska försöka skapa en handelsrutt genom att byta ut minst möjliga vägbrickor på ett kaotiskt vägnät för att försöka skapa en väg genom alla städer på kartan. Ju färre drag man gör, mer pengar får man. Efter en avklarad omgång får jag vänta 10 minuter innan jag kan spela minispelet igen.

Handelsrutt

När jag sedan kollar upp hur man får drag i de två tidigare märker jag att det beror på hur mycket jag producerar av respektive resurs i min stad. Samtidigt får jag reda på att de andra spelarna som syns i labyrinten är de som försöker knäcka den samtidigt. När det gäller Culture-pusslet så är det en tävling mellan spelare över vem som kan göra flest lyckade placeringar i rad innan bilden är färdig. Stressigt värre med tanke på det lagg som kan uppstå.

Utöver detta får jag också reda på att jag kan få ytterligare lite resurser genom att föra muspekaren över pratbubblor som från och till dyker upp över mina arbetares huvuden. En vanlig funktion i denna typ av Facebook-spel men inget jag gillar. Tack vare dessa minispel och denna funktion så sjunker spelglädjen för spelet i mig. Spelen är alldeles för enkla och att sitta och klicka på arbetare får mig utsökt att tänka på att jag skulle kunna göra något väldigt mycket roligare. Särskilt med tanke på struntsumman resurser man tjänar in på det.

Sedan kommer vad jag fasade. Uppdraget som frågar (snarare uppmanar) mig om jag inte vill bjuda in samtliga av mina facebook-bekantskaper att spela med mig och om jag gör det får jag ett litet pris. Efter att själv ha klagat på dessa inbjudningar från alla tidigare Zynga spel och dåliga minnen av Facebook-loggar nedklottrade med får som behöver tas om hand om eller skjul som behöver byggas så avböjer jag. Något jag faktiskt får ge dem beröm för då jag inte sett i något annat Facebook-spel, möjligheten att hoppa över delar av den bestämda följden uppdrag.

Efter detta får jag i uppdrag att inreda mitt tronrum. Något vilket till synes inte har någon form av inverkan på spelet mer än att man har en lägenhet att inreda i olika obscena färger. Men jag kör på och klickar på knappen som leder mig in. Väl inne så får jag en god samling tapeter, möbler, golv och annat jag kan välja att inreda mitt rum med. Jag märker snabbt att de kostar en resurs jag inte har, gems. Jag tittar runt och hittar svaret. För att få gems måste jag spendera CivBucks, en in-game valuta som jag kan köpa för verkliga pengar. Jag tänker för mig själv att: "Nej, det tänker jag inte göra." och väljer att titta på vad för val av saker jag kan placera ut gratis. En pall att sitta på var det enda valet. Mitt tronrum ser nu ut som en cell i sten med en ganska fin pall mitt i. Eftersom jag inte hittat hur man kan titta på andras tronrum tycker jag att hela funktionen är komplett onödig och väljer att bege mig ut.

Direkt efteråt får jag uppdraget som gör saken värre. Spelet ger mig i uppdrag och erbjuder belöning om jag går in och spenderar pengar på att köpa CivBucks och sedan använda dem. Direkt får jag en illa smak i munnen men väljer att kolla upp hur det hela funkar. I tidigare Facebook-spel så kan man mer eller mindre "fuska" till sig grejer genom att spendera verkliga pengar på det och det verkar stämma även här, vilket jag kan tycka är konstigt i ett spel där man tävlar mot andra. Utöver att inreda ovan nämda tronrum så kan man spendera dessa CivBucks för att få fler resurser eller harvests. Även om de förklarar att de satt in en spärr på hur mycket pengar man kan spendera per dag för att balansera så kommer man inte ifrån att detta kommer skapa en obalans mellan de som spenderar pengar och de som inte gör det. Dåligt tänker jag och hoppar över uppdraget.

Nu kommer delen där jag måste gå med i en civilization för att fortsätta spela. Spelet förklarar att jag behöver inte gå med i någon men då kan jag inte vara med och tävla och därav egentligen inte spela mot spelets mål heller. Visst, tänker jag och tittar vad jag har att välja på. Ingen jag känner spelar denna omgång och det ser ut som de flesta civilisationer är fulla men slutligen väljer jag att gå med mongolerna och två andra spelare. Inga jag får någon direkt kontakt med innan jag skriver denna recension.

När man väl befinner sig i en nation så ska man samarbeta mot gemensamma mål och fiender. Man delar teknologi och ger varandra diverse bonusar. Även statskick påverkar ens resursproduktion och vad man kan göra med andra. Inom nationen så får spelarna tillgång till ministerplatser som gör olika saker. Exempelvis direkt när jag går med mongolerna så blir jag försvarsminister och kan därför kontrollera alla andra spelare inom nationens trupper när krig utbryter.

Krigsspelet

Krig är något som sker genom att helt enkelt titta på världsskärmen och klicka på invasion-knappen. När man gör det så går det till omröstning inom nationen och alla spelare får rösta om kriget ska gå igenom. Väl igenom så blir man meddelad om när slaget kommer ske och att man kan välja ut trupper som ska delta. Dock ska nämnas att det tar 20 timmar från röstningstillfället innan själva kriget utbryter för att ge alla spelare tid att delta. Enligt mig så tar detta udden ur krigandet och det känns igenom som att spelet bara består av väntetid.

Förutom att nationer kan invadera varandra så kan även barbarer, dvs. AI-kontrollerade trupper, få för sig att anfalla ens nation. Detta kommer helt utan förvarning och varför de invaderar en fick jag aldrig reda på.

Krigsspelet i sig ser lite ut som en kortspel där man har platser att spela ut sina trupper på. Kavalleri på flankerna, skyttar i bakre led och fottrupper i främre. Varje spelare kan sätta ut trupper där men när alla platser är fyllda så kan man inte sätta dit fler så man måste komma överens vem som skickar vilka trupper innan det är dags. Själva kriget fick jag aldrig se då det inföll medan jag var på mitt arbete i verkliga världen så mer än så kan jag inte säga om det.

Nu när jag fått allt förklarat och prövat de flesta av spelets funktioner, mer eller mindre, så kommer spelets mål. Att vinna tidsepoker. Detta gör man som samlad civlisation genom att först vinna x antal slag, forska fram en teknologi, ha en viss mängd guld eller att bygga x antal wonders. Exakt siffra eller sak avgörs av vilken era man är i.

Jag känner hyfsat omgående att detta kunde spelet valt att förklara för mig tidigare. Vid första anblick så framstår det som att man tjänar mest på en min-max strategi. Mycket riktigt blir det som jag befarar och att köra en balanserad civilisation som satsar lite på allt leder ingen vart och jag känner mig mer eller mindre tvungen att satsa hårt på en sak och väldigt lite på resten. Mitt i spelet så är det en ganska svårt omställning och jag förlorar mycket resurser på att göra så.

Utöver att vinna som civilisation så finns det leaderboards för enbart städer och spelare, vilket jag uppfattar konstigt. Helt plötsligt så ska man tävla mot dem man samtidigt ska samarbeta med. Vet inte riktigt poängen med det.

Spelet har nått medeltiden och här väljer jag att avsluta mitt spelande. Än så länge så har vi mongoler inte vunnit en era och jag tror det hänger mycket på att vi bara är tre i vår nation medan de som vinner har runt 12 spelare. Jag kanske spelar en stund till senare men just nu vet jag inte om jag tycker det är kul. Efter de första dragen så har spelet blivit hur segt som helst. Det är svårt att avklara något speciellt även om man bara loggar in en gång per dag och att sitta och samla resurser för hand genom att klicka arbetare är inte något som tilltalar mig.

Spelet som helhet då?

Jag kan definitivt se tjusningen med ett spel där spelare spelar tillsammans mot andra över nätet om vem som kan få till störst, bäst och vackrast civilisation men ungefär så långt sträcker det sig. Spelet känns definitivt inte som ett i Civilization-serien och än mindre som ett ordentligt strategispel.

Kort och gott så säger jag om detta som jag säger om de flesta Facebook-spel. Detta är ett spel för folk som vill ha en myrfarm att pilla med medan de chattar med sina vänner över nätet. Men ett spel för riktiga gamers är det definitivt inte.

Det känns som en lightvariant av något som kunde varit kul men att behöva sitta och vänta en dag för att kunna åstadkomma något någorlunda vettigt känns mer som att sitta och titta på färg som torkar. För att komma någonvart så kommer man förr eller senare få spendera pengar på det, vilket lite känns som att kasta pengar i sjön, och dessutom logga in en gång i timmen hela dagar för att hänga med vad som händer i utvecklingen pga. i mitt tycke dåligt designat tursystem baserat på reell tid.

Inte nog med det, man får rätt ofta leva med (om man då inte har en uppsjö vänner på sin Facebook som spelar spelet) att spela med främlingar med olika varianter av aktivitet för att kunna komma någon vart.

Nej är man ute efter denna typen av spel så finns det väldigt mycket bättre webbaserade sådana ute på nätet som dessutom är helt gratis. Facebook är i min mening ett av de sämre ställena att leta seriöst bra spel på.

Jobbig UI, oförklarbart lag, sync-problem och en mängd olika flashspel är vad jag skulle definiera CivWorld som. Det kan vara kul i en stund men jag tröttnade i alla fall snabbt. Ska jag spela spel så vill jag inte vänta timmar på att få göra något. Defintivt ett av de bättre spelen jag spelat på Facebook men det säger inte mycket. Då spenderar jag hellre min tid med att faktiskt aktivt spela ett spel istället för att titta på min färgglada myrfarm kallad CivWorld.

/Tobbe