Lexcavator (Adam Parrish)
Lexcavator är ett litet ord-arkadspel utvecklat av Adam Parrish till Mac, Windows och Linux. Spelet kombinerar element från Mr. Driller och ordbyggande från.. . ja, spel som går ut på att kombinera bokstäver till ord. :) Typ, Boggle!
Det är upp till spelaren att styra @-karaktären längre och längre ned i en oändlig brunn av bokstäver genom att kombinera bokstäverna till ord. Parrish säger att:
"the letter generation algorithm has been tweaked to ensure that the board is always filled with meaty, lengthy words. The goal was to make a faster-paced, more tactical word game that doesn't depend on your having memorized all of the three-letter Scrabble words."
Lexcavator innehåller tre olika speltyper: arcade, time trial och quest mode. Uppdragen tillsammans med power-ups av olika slag lägger ett trevligt litet lager till ett trevligt litet ordspel. Dessutom är chiptune-soundtracket någonting som går hem hos undertecknad. Spelet är ett så kallat "Pay What You Want" och är alltså helt gratis att ladda ner om man nu vill det.
Project Zomboid - The Zombie Survival RPG
The Indie Stone har haft en hel del otur under utvecklingen av Project Zomboid. Strax efter att spelet hade release som en pre-alpha techdemo läckte spelet och spred sig givetvis som en löpeld över Internet. Piratkopierade versioner hade aktiverat autouppdatering från spelets servrar vilket ledde till höga kostnader för utvecklaren och spelet plockades ned och en gratis "public tech-demo" släpptes istället. Höga serverkostnader är inte det enda problemet som uppstått. Den 15:e oktober 2011 hade en av utvecklarna ett inbrott i sitt hem och två laptops med stora mängder av osläppt arbete på spelet stals. Utvecklingen sköts upp på obestämd framtid, men har per dags dato återupptagits. Om man gillar demot så kan man alltså faktiskt köpa tillgång till spelet för £4.99 och få lite pluspoäng på karmakontot då utvecklarna säkerligen är i stort behov av kapitalet.
Demon startar med att man får kontrollen över en man medans en kvinna ligger på sängen. Hon har ett brutet ben och blöder kraftigt. Mitt första uppdrag blir att hitta någonting att skapa bandage med, vilket jag gör genom att lokalisera några lakan i ett skåp som jag lägger i mitt inventory för att därefter använda min craftingtool för att riva det i bitar till bandage. Kvinnan har ont och behöver smärtstillande. Jag rör mig framåt till ett anliggande badrum med WASD-tangenterna och hittar lite painkillers. I bakgrunden spelar en dyster musikslinga som sätter stämningen. Tillbaka med bedövningen till kvinnan. Hon ber om ursäkt för att hon klantat till det. Helt plötsligt dyker en ikon upp som indikerar att min karaktär börjar bli hungrig, och strax därefter en som visar att jag är lite trött. Men innan jag ger mig ut på jakt efter mat måste jag barrikera huset så att det blir en trygg plats att spendera natten på.
Utomhus lokaliserar jag en hammare, spik och ett gäng plankor som jag använder för att spika igen fönster och dörrar. Därefter går jag och lägger mig, och när natten passerat är min karaktär och kvinnan väldigt hungriga. Jag ger mig ut till det närbelägna huset i hopp om att lokalisera mat. Väl där stöter jag givetvis på min första zombie vilket renderar i att jag lockar ut den ur huset och därefter smiter in och barrikerar dörren så jag har tid på mig att gå och plundra kylskåpet. Jag hittar ett äpple och lite morötter. I skåpen finns även tre konserverade burkar med soppa. Färdigt med det så uppstår dilemmat om att jag behöver ta mig ut också, med en arg zombie som bankar på dörren. Jag tar beslutet att jag ska försöka döda den med min hammare. Ett snabbt slag mot huvudet tar död på fanskapet.
Tillbaka till det barrikerade huset där jag med hjälp av en gryta, konservöppnare och mina soppburkar får till en härlig måltid som jag ställer på spisen för att värma upp. Den är avstängd, så jag trycker på den och går upp till kvinnan som fått in en knastrande sändning på radion. Jag vandrar runt lite på ovanvåningen medans den textbaserade dialogen utspelar sig. Helt plötsligt säger kvinnan att hon känner doften av rök, och frågar mig om jag glömde stänga av spisen innan jag gick upp. I panik springer jag ned för trapporna och upptäcker att det brinner, och att jag i mina enfaldighet glömt att barrikera husets dörr när jag väl gick in i det - elden flammar och zombies har äntrat huset. Min spontana tanke är att jag måste fly och jag överger kvinnan, men på vägen ut fattar min karaktär eld och ett tiotal meter från huset faller han ihop död på asfalten.
Min första spelomgång överlevde jag i en dag och fjorton timmar. Det enda målet är att överleva så länge som möjligt. Du har en tämligen stor spelvärld till ditt förfogande att utforska per dags dato och med tanke på att spelet fortfarande är i alfa-stadie så har jag väldigt stora förhoppningar om Project Zomboids framtid.
Fanskapad trailer
Sugen? Det bör du vara. Surfa genast vidare till spelets officiella hemsida och ladda hem demon. Gillar du det - köp det.
/Joakim
eXceed bull hell-shooters på gång till Steam
Nyu Media och Ikawaru Productions håller i skrivande stund på för fullt att lokalisera eXceed-serien till engelska, och dessa kommer framöver att släppas till bland annat Steam och Gamersgate. Spelen kommer att släppas som en bundle och innehålla Gun Bullet Children, 2nd - Vampire Rex och 3rd - Jade Penetrate för den minimala summan av $9,99.
Det är glädjande nyheter för alla fans av bullet hell-shmups då serien är väldigt uppskattad i Japan. Då PC-spelande är nästintill obefintligt i Japan är det väldigt få av dessa spel som blir lokaliserade, men med tanke på framgången för Jamestown så finns det en marknad för dessa spel även i väst, och är alltså än så länge en outnyttjad källa till kapital för japanska indiespelsutvecklare med fokus på denna nischade genre.
Något exakt releasedatum är inte spikat ännu, då Ikawaru Productions som står för lokaliseringen har råkat ut för förseningar av olika slag. Tanken var att det skulle komma under februari månad, men det enda vi vet nu är att det släpps "VERY SOON!". :)
Trailer för 3rd - Jade Penetrate:
/Joakim
Realm of the Mad God släppt på Steam
Nu har Realm of the Mad God släppts till Steam, och är givetvis kostnadsfritt samt har stöd för upp till 85 spelare co-op. Om det är så att du är sugen på att bränna av allt från fem minuter till flertalet timmar i brist på annan sysselsättning så har spelet sin charm och underhållningsvärde.
TotalBiscuits första intryck av spelet:
PROTECT THE BISCUIT!
- Action combat! No turn-based battles here, only skilled running and gunning.
- Epic boss battles. Navigate demented waves of bullets from nasty demons.
- True cooperative play. All experience is shared and you win by playing together
- Great 8-bit art: Retro styling straight from the 8-bit era.
- Easy leveling. No mindless grinding. Get better by being becoming better.
- Over a dozen unique character classes. Play as a powerful wizard, a clever mystic, a brawling warrior.
- Loot! Hundreds of weapons, potions, armors, and rings.
- PermaDeath. Dying well means something in Realm. Earn fame if you survive for long enough and kill enough monsters.
- Sheep. The sheep say 'Baa'
/J
Abobo's Big Adventure är LIVE!
Själv har jag bara hunnit lira en kort stund, men jag gillar det, nostalgiker som jag är. :)
Abobo's Big Adventure
Det här är beat'em up från ett annat perspektiv. Abobo är en fiende i Double Dragon och nu är det tydligen ett par kreativa individer som håller på att skapa ett gratis browserspel baserat på just Abobo. I spelet finner vi hyllningar till spel som nyss nämnda Double Dragon, The Legend of Zelda, Super Mario Bros, Punch-Out, Balloon Fight, Metroid, Mega Man och så vidare...
Ovan är den sjukt mysiga trailern.
/J
Mari0 - Indiespel som blandar SMB och Portal på g
Mari0 är ett indiespel under utveckling som blandar Super Mario Bros. och det ack så populära Portal. När videon först visades antog folk att det bara var ett videomontage, men tydligen är det inte så. Från utvecklarens fingrar:
All the source code of the game will be available after release
The game will have mappacks, which will be downloadable from ingame. Users most likely won’t be able to publish maps directly, but will be able to send them in and we’ll add them for everyone to use.
The primary maps will have a story and some portaly puzzles. What kind, well, we’ll figure that out as we go
Level editor will be embedded in the game so you can edit the level while you play
Original SMB levels and Lost levels will be included
Simultaneous Multiplayer"
/J
Mine 4 Dead: Blockhawk Down
Är du ett Minecraft-fan? Om så är fallet kan Mine 4 Dead: Blockhawk Down vara en mod värd att spana in. Inte helt otippat är det en Left4Dead-mod. Nedan följer en youtubevideo, och är du spekulant återfinnes mer information och nedladdningslänk på Minecraftforum.
Xbox Live Indie Games-favoriter nu på Steam
Är du en individ som uppskattar JRPG? Då är Breath of Death VII och Chutulhu Saves the World två stycken spel värda att kolla in. Spelen hade ursprungligen release till Microsofts eminenta Xbox Live Indie Games-tjänst och har nu konverterats och släppts på Steam av utvecklaren Zeboyd Games. Dubbelpaketet kostar ynka 1,74€. Köp och njut.
Spelbröderna botaniserar: MotorHEAT [XBLIG]
Spelbröderna botaniserar: MotorHEAT
Xbox Live Indie Games
Betyg 1 av 3
Releasedatum 26 februari 2010
Pris: 80 microsoft poäng
/Emil
Spelbröderna botaniserar: Epic Dungeon [XBLIG]
Spelbröderna botaniserar: Epic Dungeon
Xbox Live Indie Games
Betyg 3/3
Releasedatum: 30 november 2010
Pris: 80 microsoft poäng
/Emil
Spelbröderna botaniserar: Hypership Out of Control [XBLIG]
Xbox Live Indie Games
Betyg 2/3
Genre: SHMUP!!!
Releasedatum: 2010-09-15
Pris: 80 mps
Spelbröderna botaniserar: Miner Dig Deep [XBLIG]
Xbox Live Indie Games
80 mps
3/3
Genre: Pusselgrävande
/J
Spelbröderna botaniserar: Aban Hawkins & the 1000 SPIKES [XBLIG]
Spelbröderna botaniserar: Aban Hawkins & the 1000 SPIKES
Xbox Live Indie Games
80 mps
3/3
Genre: Dödsplattform
/Joakim
Spelbröderna botaniserar: Decimation X3 [XBLIG]
Xbox Live Indie Games
2/3
80 microsoft points
Vi finns nu även på Facebook - så, gillar du oss? Gilla oss!
House of Dead Ninjas [Flash]
Mr. Awsm
Yee... run and kill!
Oskar delar med sig: ADOM
ADOM, kort för Ancient Domains of Mystery - anses vara en av de större roguelike-titlarna sen genrens födelse, i klass med NetHack och Angband (och alla dess varianter). Om du frågar mig är ADOM långt mycket bättre än NetHack och Angband men smaken är bekant som baken.
ADOM är skapat av en tysk vid namn Thomas Biskup som haft det som ett hobbyprojekt vid sidan av sin utbildning eller vad han nu höll på med. Den första versionen släpptes '94, vid den tiden fanns endast en dungeon och spelet gick inte att vinna. Sen har det sakteligen fläskats på med content och features till den senaste versionen som kom ut '02 och blev det spel vi alla älskar och beundrar.
Nä, jag bara skoja. Det är nog bara jag som gillar det, förutom det ytterst lilla communityt jag hittat på internet. Ett community som endast verkar bli mindre med tiden. Förståeligt, life goes on. Men där finns många eldsjälar som spelat spelet i många år. En annan anledning till det krympande intresset kan vara den utlovande uppföljaren till ADOM - ett projekt kallat JADE. JADE skulle använda sig av en liknande proceduellt genererad värld som Dwarf Fortress och en massa andra godsaker. Det låter ju jättetrevligt! Det är bara det att JADE blivit roguelike-världens motsvarighet till Duke Nuken Forever. Thomas är VD för ett it-företag och har helt enkelt aldrig tid att arbeta på sina projekt längre, och många i communityt som stannat kvar på grund av detta har gett sig av eller gett upp hoppet på att någonsin se glimten av JADE. Men, jag är inte saker på att den sista spiken sitter i kistan; Thomas tar sig fortfarande tid att skapa iAdom, en iPad-version, kort och gott. Eftersom detta kan tänkas genera pengar är det självfallet enklare att skänka tid. Det låter ju sådär intressant. Inte alls, egentligen. Men plötsligt uppdaterar han sin facebook med lite nyheter om appen, samt att han skulle släppa en version till PC. Min lunga kollapsade nästan igen av rena förvåningen. Så där, nio år sedan sist bestämmer han sig för att göra lite bugfixes och annat mysigt. Tummen upp! Det ser även ut (det här är vilt spek-ulativt) som om JADE är något aktivt, i sättet han formulerar sig om det.
Nu har jag babblat en jävla massa utan att egentligen säga något själva spelet - ADOM!
Det är ett som sagt ett hederligt roguelike. Det vill säga, underbart vacker ASCII-grafik. Du är en hjälte som kommer till 'The Drakkalor Chain' för att förhindra det korrumperande kaoset ifrån att förstöra världen... Eller, hjälpa det på traven. Whatever floats your boat. Du har tio raser och tjugo klasser som alla kan kombineras fritt vilket leder till mycket varierade spelomgångar. Något som är kul med ADOM är att det är fruktansvärt obalanserat när det kommer till klasserna. En del klasser är helt enkelt bättre en de andra. Kanske är det ett sorts substitut mot val av svårighetsgrad, och det fungerar ju bra eftersom folk till slut väljer att göra spelet svårare för sig själv genom olika challenges för lite mer epeen. Men generellt så är magiker bäst, sedan kommer karaktärer fokuserade på avståndsstrid och slutligen fighters. Helt enkelt för att många bestar är inte alls trevliga att stå bredvid. Något som skiljer ADOM ifrån andra roguelike-titlar är att spelet faktiskt har en story, och inte bara descend to level 50 and retrieve amulet of <name>.
Otroligt vackra miljöer
Efter att du genererat din karaktär börjar spelet och du får se en världskarta, som utforskas i takt med att du rör dig över den. Det finns multum av dungeons att besöka och en uppsjö av quests av ta sig an. Många quests är exklusiva för varandra, och således finns det många olika sätt att ta sig igenom spelet och även klara det. Din karaktärs 'alignment' är också av stor betydelse. Du är antingen Lawful, Neutral eller Chaotic. Och genom spelet hittar du olika altare tillägnade de olika gudarna, där du kan offra saker, djur... eller barn för att tillfredställa din karaktärs himmelska herraväsen. Men synonymt med de flesta roguelikes så är ADOM ruggigt svårt.
Det är ofta så där; Allt går som på räls, du plöjer igenom alla mobs du träffar, som konstant droppar extremt användbara items, du hittar herbs på rätt ställe (ja, detta är väl det fundamentala receptet för framgång i ADOM)... När du plötsligt trampar på en acid trap! Som smälter bort din amulet of free action, och reducerar din hp till hälften, samtidigt som en ghoul dyker upp och paralyserar dig med sin attack. Damn, nu skulle du haft ett -para item som en amulet of free action eller något. Efter att ha bankat på dig i 14 turer släpper plötsligt paralyseringen och du slår ihjäl ghouljäveln med ett slag. Men då, ur skuggorna dyker en doppelganger upp. Han 'ser ut som dig' och din karaktär blir genast gravt förvirrad och stapplar omkring utan kontroll med en doppelganger gnagandes på sina nackkotor. Tills han plötsligt träffar på en underjordisk flod som han promt stapplar ner i och drunknar ihjäl. Jo, sådan är döden i ADOM ofta, plötslig, billig och permanent. Men det är bara att göra en ny karaktär att ha ihjäl. För ingen spelomgång är den andra lik. För fan, det finns till och med en dungeon som inte blir tillgänglig förräns du har hundra avlidna karaktärer i highscore-listan.
Jag har aldrig klarat skiten. Jag hittade spelet för ungefär tio år sedan som ung pojkvasker och gjorde många desperata försök men kom aldrig över level 10 ens. Som en något äldre, betydligt mer förbittrad gamer gjorde jag valet att spoila mig fullständigt och läsa guideboken som mer eller mindre avhandlar allt. Och vet ni, nu har jag faktiskt fått två eller tre karaktärer över level 20 (max är 50).
Men för att summera min åsikt om spelet; Ett enkelt tidsfördriv med oerhört djup. Kan spelas lika lätt som Tetris eller med samma inlevelse som vilket mainstream-RPG som helst (om de haft hardcore-mode dvs).
Dash-Da-Dash DX [Freeware]
DASH-DA-DASH DX är ett spel med ett mycket enkelt koncept: överlev. Det gör du genom att med hjälp av musens vänsterknapp trycka vart på spelplanen du vill fly. Ditt skepp flyger inte utan det hoppar. Dash, dash, dash. Ju längre du överlever desto högre poäng. Under tiden som du flyr undan ankommande projektiler för glatta livet så har du möjlighet att samla på dig diamanter för ännu mera poäng.
Det första intryck man får när man startar DASH-DA-DASH DX är att man hör en låt av Boyz Noize spelas. "Ehm.. hur har det här gått till?" var min tanke medans blicken läste igenom texten på introsidan: "All audiovisual content stolen from elsewhere". Vackert.
Redan från första stund blir det action med pumpande teknomusik och ljudeffekten från ditt hoppande med skeppet; "dash, dash, dash" medans du frenetiskt försöker leta vägar genom anstormande kulor. Studs, studs, studs.... Det här är av någon anledning ett rätt beroendeframkallande koncept i all sin simpelhet och väl värt en nedladdning. En spelomgång varar ibland inte längre än i några sekunder, men jag blev under en period som fastnaglad för att, i sedvanlig ordning, utmana mina egna highscore-resultat.
DASH-DA-DASH DX kan du ladda hem härifrån. Spelet är 37mb stort.
/Joakim
radiangames Inferno [XBLIG]
Luke Schneider är den talangfulle mannen bakom radiangames-spelen. Han har fram tills nyligen koncentrerat sig på frekventa releaser till Xbox Live Indie Games och har hela sju releaser på sitt samvete. Luke står ensam för hela utvecklingen, dvs allt från musik till grafik.
radiangames Inferno är hans tredje release och spelet släpptes 1 september 2010. Likt hans andra spel är Inferno en twin-stick shooter med mycket behaglig grafik. Den estetiska presentationen är väl genomförd då grafik och musik i symbios ger en clean och fräsch spelupplevelse.
Du styr något slags skepp på en av spelets 30 tillgängliga banor, och om det är så att du är en social varelse med verklighetsbaserade bekantskaper kan du låta upp till tre vänner vara med i pewpew:andet och labyrintutforskandet. Varje bana innehåller fiender som till stor del består av bubbelliknande kreatur som du måste kötta sönder med dina laservapen i jakt på nycklar som öppnar upp slutna områden som leder till banans utgång. Det finns s.k "droids" att samla på sig som cirkulerar runt ditt skepp och agerar extra eldkraft. Utspritt över nivåerna finns det guld att samla på sig som man sedan kan använda för att uppgradera sitt skepp med mer hälsa, starkare skott, självsökande missiler, utökad träffyta med mera.
Det är uppgraderingar som behövs, för ju längre in i spelet du kommer desto större och mer varierade blir horderna av fiender. Du blir stundtals utsatt för överdrivna mängder av inkommande fientlig eld, och för att inte bli helst mos har ditt skepp även en inbyggd sköld som du aktiverar med hjälp av RT-knappen. Skölden ger spelet ett taktiskt djup som gör att man gärna ger sig på lite väl våghalsiga manövrar för att imponera på sin eventuella medspelare.
Medspelare vill man gärna ha. Jag plöjde igenom en stor del av banorna på egen hand och har därefter fått lite assistans från min sambo. Spelupplevelsen gick från ett "jaha, det här är väl okej..." till ett "jag ska fan inte dö först!" och blev genast mycket roligare.
radiangames Inferno är väl värt den ynka dollar (80 microsoft points) utvecklaren begär för sin kreation. Har du tillgång till en vän är det här en kompetent spelupplevelse som håller i drygt två timmar, och spelet är överlag mer glädjeframkallande än vad Fluid är.
Spent [Flash]
Spent lanserades förra månaden av Urban Ministries of Durham. Spelet försöker ge en inblick och förklaring till hur en fattig mans ekonomi ser ut och är inte vad man skulle kunna kalla för det muntraste spelet. Spelet börjar med att du är arbetslös, hemlös och är tvingad till att noga överväga vart dina surt förvärvade pengar ska gå under loppet av en spelmånad från ditt nyligen införskaffade skitjobb. Du har bara $1,000 kvar på ditt bankkonto och hela tiden ploppar det upp nya utgifter i form av försäkringskostnader, bensinpriser som stiger, tandläkarkostnader, märkeskläder till grabben för att han inte ska bli mobbad av sina klasskamrater och så vidare.
Intiativ som försöker agera ögonöppnare likt detta måste uppmuntras och stöjdas.
radiangames Fluid [XBLIG]
I radiangames Fluid styr du någon slags svart klump till fiskliknande varelse med vänster styrspak och ditt mål är att samla alla lysande orber (orbs) inom snabbast möjligast tid. Vibbar av ett tidigt arkadspel vid namn "Pac-Man" hägrar i bakgrunden. Men, det slutar inte där. Mycket av twisten i spelet är att varje "uppäten" orb förvandlar sig till en röd smegmaklump som sakta börjar följa efter din fiskliknande varelse.
En smegmaklump med stalker-tendenser är inget som direkt skapar någon dödsångest, men det är inte ovanligt att det finns närmare 300 orber att samla på sig, vilket alltså leder till massjakt bestående av en stor mängd röda fulingar. För att klara av denna anstormning har du power-ups som hjälper dig på traven i form av powerpills som gör din varelse större och långsammare - men samtidigt immun mot din omgivning. Det finns även virvlar (vortex) som vid aktivering drar till sig alla röda fulingar i dess närhet. Teleports och fartränder finns även att tillgå under dina försök att fly från röd-döden.
Fluid består av totalt 30 banor vilket inledningsvis uppfattas som lite snålt då man utan större problem mer eller mindre glider igenom 2/3 av det samlade antalet. Men, svårighetsgraden och känslan för taktik höjs väl därefter. Men att närma sig Fluid med tillvägagångssättet att bara ta sig igenom nivåerna är fel. Här handlar det mycket om att försöka ta den bästa tiden på varje bana - vilket kräver observationsförmåga och taktiskt planering.
Skulle det falla sig som så att du har problem att ta dig vidare från en bana så ger spelet dig fem försök innan du får möjligheten att hoppa över den och fortsätta på nästa bana. Personligen finner jag det mer som en förolämpning än en hjälpande hand. Jag har väl köpt spelet för att klara av det, på egen hand, fullt ut?
Fluid är tämligen minimalistiskt och spelets grafik är ren och fin och musiken gör sitt jobb. Mot slutnivåerna handlar det mer om trial-and-error än någonting annat - men spelet upplevs aldrig som direkt orättvist, om än vid sina tillfällen smått frustrerande. Spelet är måhända inte lika omedelbart tillfredställande som av undertecknad nyligen nämnda Score Rush - och har inte heller samma hållbarhet.
Men, för en ynka dollar kan man inte ställa för höga krav. Fluid är kompetent och väl värt den ynka summa utvecklaren begär.
Kompetent spel för 1 dollar
/Joakim
Score Rush [XBLIG]
Score Rush är ett shmup som styrs med de analoga spakarna, med upp till fyra spelare lokal co-op. Xona Games står som utvecklare och spelet släpptes på Xbox Live Indie Games den 9:e december 2010. Spel inom den här genren är i regel vad man kan klassificera som arketyper. Genren i sig är redan fulländad och konventionerna väletablerade. Det enda som återstår är att skapa ett coolt spel av den redan lagda grunden.
Det är något Xona Games har lyckats mycket väl med. Det är hastighet med flyt i 60 fps med tilltalande ögongodis. Det är skarpt, det är lent och mekaniken är millimeterprecis. Är man ovan vid shmups kan det inledningsvis vara svårt att placera sig och förutspå det regn av fientliga kulor man konstant utsätts för. Hemligheten här är i mångt och mycket att man helt enkelt slutar titta på vad som pågår och således enbart beskådar den öppna ytan och mer undermedvetet bearbetar kulornas rörelser mot ditt fartyg. Det behövs, för det är färger och explosioner överallt, i ett försök att visuellt överbalasta dig.
Det här spelet är som alla shmups en utmaning. Det jävlas konstant med dig. Men, dör du, har du bara dig själv att skylla. Du är för dålig, helt enkelt. Här krävs det skill för att ta sig framåt, men det är ingen nödvändighet för att avnjuta kickarna strategisk planering i symbios med reaktionsförmåga leder till när du hamnar i halvt zen-tillstånd och glider igenom det anstormande kulhelvetet.
För mig är det genuin spelglädje. Leendet som manifesteras på mina läppar får uppfattningen om omvärlden att färgas med solens strålande jubelglans.
Score Rush kan man testa innan man beslutar sig för ett köp. Det gäller förövrigt samtliga spel på Xbox Live Indie Games. Följ min uppmaning. Ladda hem Score Rush. Testa. Vill du spela vidare när trialen är slut så kostar det dig ynka 1 dollar. Det är inte ens sju svenska riksdaler. Det kan man knappt köpa en coca-cola för. Ett bra spel för mindre än sju kronor. Det finns inget att fundera över när det gäller Score Rush.
Att ge sitt stöd till bra spel från oberoende utvecklare är bra karma. Jag lovar.
Flerspelarläget gör dessutom att du kan avnjuta det här tillsammans med en vän eller tre. I co-op så delar man däremot på både liv och bomber, så ett tips är att spela med någon som är hyfsat jämnbördig. Jag spelade en del med kvinnan min, och det var givetvis underhållande - men helt plötsligt märkte jag att jag, utan att dö, inte hade några liv. Därefter noterade jag att någon smällt av alla bomber.
Rundan efter spelade jag ensam.
En sån där trailer
Musiken i klippet är förövrigt inte in-game musiken.
1 dollar! KÖP!
/Joakim
Oskar delar med sig: Haven & Hearth
Haven & Hearth: ett jävla skitspel eller en fullträff inom sandlådegenren? Båda delarna skulle jag vilja säga, på grund av samma anledningar. Men först och främst:
Vad är Haven & Hearth?
Jo, det är ett MMO som skapats av ett par svenska universitetsstudenter. Deras riktiga namn har jag aldrig lagt på minnet men på internet kallas dom Jorb och Loftar. Spelet, som är free-to-play, är fortfarande i Alpha-stadie, men har trots det varit igång sedan 2009 och är nu inne på sin fjärde värld.
Vad går det ut på då?
Det är ett survival-spel i low fantasy miljö. Du börjar på någon randomiserad plats i världen med ett par facklor och några bröd i ryggsäcken. Sen gäller det att bygga sig ett hem genom att fälla träd, hugga sten och samla in mat så du inte svälter ihjäl på kuppen. Jo, så är det. Du måste äta. Det är även på det här viset du höjer dina attribut. Olika slag av mat ger poäng mot olika attribut, kaninkött för Agility, björnkött för Strength som exempel. Sen gäller det att hålla en balanserad diet så att dina attribut höjs i takt, för det är alltid det högsta attributet som avgör hur många "matpoäng" du behöver få i dig för nästa höjning.
Låter invecklat?
Det är det, och så där riktigt jävla apsvårt så man sliter sitt hår, gråtandes i foster-ställning. Många väljer att skapa små byar och hjälpas åt. Saker och ting kan bli enklare då, då varje bybo kan specialisera sig på olika områden. Den stora faran med byar är dock att det oftast inte finns mycket heder byborna sinsemellan, och många samhällen faller sönder på grund av interna konflikter. Och gör dom inte det finns det alltid andra byar som inte drar sig för att attackera mindre, oförsvarade samhällen. Ingen är dock värre än den stora ryska faktionen "Absolute Dominance", dussintals byar som har samlats under samma baneér för att sprida skräck i världen. Vad har dessa byar gemensamt, vad gör att dom lyckas hålla ihop så väl när ingen annan gör det? Jo, ingen av dem pratar engelska.
Psykologisk krigsföring finns också i Haven and Hearth.
Random skogsmys. Någon har en båt, men ingen by.
Allting du gör genererar Learning Points, om det så är att binda en tunna, stöpa ett ljus eller skjuta ihjäl en björn med en slunga. Med dessa "LP" köper du sedan nya skills, samt höjer dina nivåer i befintliga skills såsom Carpentry, Exploration, Survival, etc. Här dyker ett av spelets stora brister upp:
Macroing.
Tills ganska nyligen var en stor grej i spelet bland många att låta en bot spamma buckets. På promenad i skogen kunde man plötsligt komma till en glänta där tusen och åter tusen hinkar stod i långa rader. Detta gör att någon som spelar spelet "ärligt", det vill säga, försöker överleva, kanske gör en bucket om den behöver hämta vatten, inte bottar. En sådan spelare kommer inte ha en chans mot en macrokaraktär som på några dagar har tjänat ihop mer LP än vad en normal spelare gör på flera veckors intensivt spelande. Än så länge är detta inte åtgärdat, även om LP-gainen ifrån buckets nu är mindre, så är det en av de saker som drar ner spelupplevelsen.
Men, spelet tilltarar ändå en gammal roguelike-själ som mig själv.
Förberedelser inför masstransport av tegelsten.
Dey call me a ganja farmah'!
Det är extremt oförlåtande. PvP'n är totalt obegränsad, så när på att du behöver köpa en skill som låter dig attackera andra spelare. Döden är lika permanent som i verkligheten. Du kan göra en ny gubbe som är ättling till din förra, och ärva 25-75% av den förras ihoptjänade LP. Det är dock nästan uteslutande 25% du ärver, eftersom det är beroende på en inställning du hade på den förra karaktären. Ju mindre LP du låter dina ättlingar ärva vid eventuell död, desto mer LP tjänar du med din nuvarande gubbe. Andra saker som kan ge lite avsmak, men som nödvändigtvis inte är spelets fel, är ett stort antal griefers i världen. Många älskar att jävlas med dig, bara du ger dem chansen. Maktgalna 13-åringar som har grindat buckets slår ihjäl dig för att du inte lyder deras minsta vink. Tjuvar finns i överflöd och tar alla chanser dem kan.
Port och hamnplats på ett gammalt fort.
Pallisadbygge vid Fort Autism
Något av det viktigaste således är att bygga en mur, som kräver en hel del engagemang att ta sig igenom. Men förutom macroing är spelet klart underhållande. Den oförlåtande miljön/spelmekaniken och misstänksamheten spelare imellan bygger upp en mörk och kall stämning, i kontrast till spelets gulliga Super Nintendo-grafik. Trots sina brister, i synnerhet då macrovänligheten och en hel del andra lätt-exploaterade buggar så bjuder spelet på en hel del spänning och svåra avtändningssymptom om man skulle, t. ex läggas in på sjukhus mitt i sitt spelande.
Utforskande av grotta.
Det är trots allt endast alpha så man får stå ut med att spelet har lite oslipade kanter. I framtiden hoppas jag på mer content i form av craftingrecept, mer djur att bli våldtagen av på skogspromenader och lite mindre frestande buggar att utnyttja.
Negative Spacecraft [Indie SHMUP]
Indiespelsutvecklaren Paper Dino har släppt ett kreativt och något beroendeframkallande shmup - ett shmup som helt saknar skottmekanik. Inget skjutande med andra ord. Negative Spacecraft anses vara som Ikaruga, lite som Shoot the Bullet. Gimmicken med spelet går ut på att ditt skepp bara kan befinna sig på utrymme som har skeppets motsatta färg. Tajmingen är inledningsvis något svår att greppa, men efter ett tag faller det sig naturligt att sicksacka mellan svart och vitt för att komma vidare till bossen.
Oskar spelar Dwarf Fortress: Adventure Mode!
Dags att spela Dwarf Fortress: Adventure Mode!
Adventure Mode är ett av tre spellägen som finns för tillfället, de andra två är Fortress Mode där du bygger en dvärgfästning, och Legends som är en sorts historiebok som täcker mer eller mindre allt som skett i din värld.
Adventure Mode är ganska snarlikt andra roguelikes som Adom eller Nethack i sättet hur man navigerar, men i övrigt finns det inte många likheter. Till exempel är stridsystemet extremt underhållande. Istället för "You hit the kobold, the kobold is slain" så får du fint beskrivet för dig precis hur din krigshammare träffar kobolden i huvudet vilket får hans käkben att tryckas upp i hans hjärna och slita den itu. Och det är inte heller "The kobold is slain" fast med fler, slumpmässiga ord utan varje varelse har en anatomi som går att manipulera med diverse föremål. Jag gillar trubbiga föremål.
Din äventyrare kan få en skada i benet som sliter av hans nerver och gör han att han aldrig kan använda benet ordentligt igen, utan måste stödja sig med en krycka resten av hans digitala liv. Här slutar många spela, men det är det här som har gjort att jag följt det här spelet sedan 2006 och avlivat fler äventyrare och dvärgfästningar än jag kan räkna. Det är så jävla roligt att dö, och det gör man alltid (i alla fall jag). "Losing is fun!" har blivigt något av spelets motto.
Spelet eftersträvar "realism" och kommer närmre och närmre sitt mål för varje version som släpps, även om det inte riktigt är där än. Till exempel behöver din äventyrare sova för att inte bli trött och utpumpad. Snart kommer man även behöva äta. I Fortress Mode är detta redan implementerat, men vi kommer dit tids nog. Jag har haft en längre tids uppehåll ifrån DF och tänkte nu dokumentera mina nya försök med hjälp av den här bloggen.
Anyway, låt oss lägga ännu en äventyrare på likhögen!
En ful jävel! "She is very weak." låter ju lovande, jag kanske till och med lyckades döda henne. Men man ska aldrig lita på det.
Här är något ganska nyimplementerat. Alternativet att kunna måtta sina slag/hugg vilket är obeskrivligt fantastiskt. Man kan vara taktisk och slå mot en arm för att avväpna motståndaren, eller mot ett ben för att försöka fälla den. Nu verkar min äventyrare vara dåligt placerad, det finns ingen given öppning i skuggmonstrets gard. Men jag försöker att slå henne i bröstet.
Sen får jag välja typ av attack. Jag kan slå med hammaren, slå med skölden, slå med nävarna, rivas eller till och med bita henne. Men jag tror jag kör på ett hammarslag...
Jag fortsätter att manövrera runt henne och får in flera träffar medans hon ilsket kryper efter mig. Jag är oskadd, hon å andra sidan mår lite sämre.
Och så fortsatte det i många, många, turer. Men till slut träffar jag henne i huvudet, en gång för alla. Dags att plocka på mig alla värdesaker hon samlat ihop under århundradena.
Bytet blev en stor gul diamant, ett par kopparmynt, ett par handskar, hjälm och en välgjord bröstplåt av koppar. Smaskigt! Nu ska jag återvända till civilisationen och skryta om min bedrift!
Min äventyrare överlevde sitt första uppdrag utan en skråma och fann till och med lite smaskigt loot! Något som inte händer allt för ofta i Dwarf Fortress skoningslösa värld.
Ju mer quests du klarar av desto mer berömmelse vinner din karaktär. Till slut kan du få uppdrag av lords, och övertala erfarna krigare att slå följe med dig. En annan rolig del i Adventure Mode är att du kan besöka dina fästningar du gjort i Fortress Mode och plocka på dig alla godsaker dina dvärgar skapat. Vid tiden du anländer där har dock allt som oftast en uppsjö av monster flyttat in, och det lättare sagt än gjort att komma därifrån med livet i behåll.
/Oskar
Dralace & Mitsuhirato - Super Mario Metal Medley
Garden Gnome Carnage [Flash / XBLIG]
Pong Solitaire
En stunds inre kontemplation. Vad är det man gör egentligen? Varför gör man det? 42 sekunder varade den omgången. Livet uppfyller sitt enda löfte om att ticka bort, och val av aktivitet förändrar egentligen ingenting. Vårat slutmål står framför oss. 1:52 sekunder. Det här är humor. Det här är även konst, inom ramarna av en fullständigt begränsad värld med givna förutsättningar utan egentlig rum för tolkning. Jag expanderar mina vyer genom att gå in i mig själv, ställa mig frågan varför - en fråga vi vet aldrig leder någonstans. Således expanderar mitt medvetande inte ett dyft. Det är bara ytterligare ett försök att skjuta upp det som måste göras men likväl ska omintetgöras. Prokrastination är en konst i det eviga uppskjutandet. Det här en symbol och ett tecken - ett spel som skapar obegripliga svar på obegripliga frågor, men som likväl kan frammana känslor av att livet är jävligt meningslöst. Om man inte spelar Pong. Mot en vägg. Jag menar, bara konceptet ensamhetspong är allt man behöver för att flyta bort i den sörja som ens medvetande utgör.
