Halva priset på Gemini Rue - 5 timmar kvar! KÖP!
Utvecklaren av Three Dead Zed motsätter sig mitt första intryck av spelet
Häromdagen gjorde jag ett första intryck av Three Dead Zed. Spelet var segt och buggade ur fullständigt, till den milda grad att det de facto var ospelbart för undertecknad.
Utvecklaren av spelet såg min video på youtube och reagerade i första hand på att spelet såg ut att gå mycket slöare än vad det skulle göra. Som engelsktalande såg han inte hela intrycket utan skrev ett mail till oss där han frågade om vilken PC jag är utrustad med och skickade även med minimumkraven för spelet. Jag replikerade med att slowdowns inte var det största bekymret, utan bad honom att titta vidare på videon för att åskåda buggar av horribla mått.
Det gjorde han. Därefter återkom han med ett nytt mail, där han bad mig att testa det med ett annat capture-program. Anledningen till buggarna ska tydligen vara:
The slowdown is affecting the gameplay a lot. For example, when the piston is supposed to crush you, it is having a delayed calculation to actually drop and kill you. The result is you being stuck in the wall. The slow down is affecting you so much, you cannot run past the 6 pistons with the fast zombie which should be a very easy task to do.
Indiespelsutvecklare skall givetvis hörsammas och därför kommer jag att göra ett andra intryck av spelet imorgon, och då med ett annat captureprogram (om jag får igång det).
Studion Gentleman Squid Studio är dessutom så pass tacksamma att jag tar mig denna tiden att mutor är planerade.
Jag kommer att få tre stycken gratiskoder till spelet som jag kommer att lotta ut till våra läsare framöver. Eller så håller jag någon form av tävling - men det kräver energi, så antagligen lottar jag bara. :)
Mojang skapar nytt spel för välgörenhet
Legend of Grimrock - Gameplay
Det här spelet väcker en del minnen från min barndom. En spel genre som har försvunnit i princip med teknikens framsteg. Legend of Grimrock påminner en hel del som dom klassiska spelen Eye of the Beholder, Dungeon Master och Shining in the darkness. För mig kommer det här nog bli ett spel jag kommer spela när det dyker upp på marknaden. Här nedan ser ni det första gameplay videon
/E
Tobbe recenserar CivWorld till Facebook
Sid Meier's Civilization, en spelserie som jag följt sen liten grabb och gjorde guldfyndet på min gamla Amiga 500.
Vad har det blivit av det?
Det senaste alstret från Firaxis som numera ger ut serien är ett Facebook-spel kallat CivWorld. Ett MMOG som spelas över det sociala nätverket. Jag är skeptiskt inställd till alla spel jag finner, eller får rekommenderade till mig via poster, på Facebook och även om jag spelat och gillat de flesta spelen i Civilization-serien så har jag svårt att se hur det skulle bli bra över "fejjan".
Mycket riktigt får jag rätt många av mina fördomar realiserade när jag startar upp spelet, som är som många andra spel på siten ser ut som en mardröm i något komisk flashstuk. Tankarna för mig väldigt obekvämt emot Zyngas olika spel såsom farmville eller frontierville. Samma rutbaserade nät man bygger på, samma placering på knappar, pop-ups och allt vad man nu kan tänka sig.
Spelet hälsar mig välkommen och jag börjar min resa in i något som ser ut som en neonfärgad settlerskopia. Jag blir genast infomerad att jag kontrollerar enbart min egen stad Tobiasburg (Nej, jag fick inte välja namn själv...) och att mina bosättare behöver bostad och en trädgård att arbeta i för mat. Helt plötsligt känner jag att jag sitter i ett Zynga spel där jag får uppdrag på uppdrag att göra för att försöka hjälpa mig förstå spelet och snabb känna att jag får något ut av det. Jag skojar inte när jag säger att de tiotal första uppdragen var omhändertagna om inom 10 minuter.
Stadskartan
Spelet visar hur jag sätter ut hus kring mitt rådhus och förklarar vad de olika husen gör. Det glömmer dock nämna att bosättarna i huset blir gladare av att bo nära skogar och andra hus och jag får sitta länge och pussla ihopa hur jag ska göra för att få till det. Kollar i Civopedian (online-manualen) men hittar inget om hur det fungerar utan det verkar vara något som jag får lista ut själv. Lyckligtvis får jag gratis flytta byggnader jag byggt och jag pusslar vidare. Vad jag däremot inte får förklarat är att flyttar jag en uppgraderad byggnad så förlorar byggnaden sina uppgraderingar och jag får en bråkdel av resurserna jag lagt ut tillbaka för det. Kan säga att ilskan piskade rätt rejält vid den tidpunkten.
För att kunna bygga och växa så behöver jag fler resurser så jag tittar in vad som finns till hands och konstaterar att jag har fem grundläggande resurser till godo. Food som samlas in av bönder och avgör hur snabbt min stad växer, Production som samlas in av arbetare och som jag kan bygga nya byggnader av, Science som samlas in av vetenskapsmän och ger mig tillgång till nya teknologier och i sin tur byggnader/trupper, Culture som ger mig tillgång till great people som kan bygga wonders och slutligen Gold som ger mig möjlighet att handla på den öppna marknaden vars priser styrs av mig själv och andra spelare. Utöver detta har jag tillgång till vad jag skulle vilja kalla ytterligare resurser, nämligen trupper att föra krig med.
Tillgång till fler av de resurser man börjar med får man genom att sätta sin befolkning på att samla in varsin specifik resurs. Man får fritt välja hur mycket av varje ens bybor ska samla och var på sin stadskarta de ska samla det. Spelet förklarar väl hur man går till väga för att samla in resurserna men inte hur man gör det för att kunna få bäst mängd utan det får man lista ut själv. För att få resurserna som folket samlar har man tillgång till Harvests som man får en av per verklig timme. När man använder en så får man direkt den mängd resurser som varje arbetare är förmögen till att samla in beroende på var han är placerad. Utöver detta så kan man samla in resurser via minispel vilket jag fann väldigt udda. Helt plötsligt ska jag spela helt orelaterade flashspel för att få lite mer av varje resurs.
För att få mer Science så måste jag gå i en labyrint med en pekare mot mitten som blir gradvis svårare. Väl i mitten så får jag en rejäl del av resursen till mitt förfogande. Jag noterar att andra spelare går i samma labyrint som jag men lägger inte mycket mer märke till det. Det var lite för lätt tänkte jag och går vidare till nästa. Här noterar jag att jag inte får gå fler steg i labyrinten utan att de är begränsade. Varför vet jag inte men jag väljer att ta reda på det senare utan går vidare till nästa resurs.
Labyrintfanskapet
Culture-minispelet går ut på att man ska flytta rutor så att de skapar en bild man har på andra sidan skärmen. Det känns helt oinspirerat och tråkigt. Javisst det är bilder på kända konstverk men mer än så har det inte med kultur att göra. Även här känns det enkelt och efter ett tag kör jag slut på drag att göra och förflyttar mig till nästa minispel.
Pusseltjafs
Det sista minispelet är för Gold och det är ett enkelt spel där man ska försöka skapa en handelsrutt genom att byta ut minst möjliga vägbrickor på ett kaotiskt vägnät för att försöka skapa en väg genom alla städer på kartan. Ju färre drag man gör, mer pengar får man. Efter en avklarad omgång får jag vänta 10 minuter innan jag kan spela minispelet igen.
Handelsrutt
När jag sedan kollar upp hur man får drag i de två tidigare märker jag att det beror på hur mycket jag producerar av respektive resurs i min stad. Samtidigt får jag reda på att de andra spelarna som syns i labyrinten är de som försöker knäcka den samtidigt. När det gäller Culture-pusslet så är det en tävling mellan spelare över vem som kan göra flest lyckade placeringar i rad innan bilden är färdig. Stressigt värre med tanke på det lagg som kan uppstå.
Utöver detta får jag också reda på att jag kan få ytterligare lite resurser genom att föra muspekaren över pratbubblor som från och till dyker upp över mina arbetares huvuden. En vanlig funktion i denna typ av Facebook-spel men inget jag gillar. Tack vare dessa minispel och denna funktion så sjunker spelglädjen för spelet i mig. Spelen är alldeles för enkla och att sitta och klicka på arbetare får mig utsökt att tänka på att jag skulle kunna göra något väldigt mycket roligare. Särskilt med tanke på struntsumman resurser man tjänar in på det.
Sedan kommer vad jag fasade. Uppdraget som frågar (snarare uppmanar) mig om jag inte vill bjuda in samtliga av mina facebook-bekantskaper att spela med mig och om jag gör det får jag ett litet pris. Efter att själv ha klagat på dessa inbjudningar från alla tidigare Zynga spel och dåliga minnen av Facebook-loggar nedklottrade med får som behöver tas om hand om eller skjul som behöver byggas så avböjer jag. Något jag faktiskt får ge dem beröm för då jag inte sett i något annat Facebook-spel, möjligheten att hoppa över delar av den bestämda följden uppdrag.
Efter detta får jag i uppdrag att inreda mitt tronrum. Något vilket till synes inte har någon form av inverkan på spelet mer än att man har en lägenhet att inreda i olika obscena färger. Men jag kör på och klickar på knappen som leder mig in. Väl inne så får jag en god samling tapeter, möbler, golv och annat jag kan välja att inreda mitt rum med. Jag märker snabbt att de kostar en resurs jag inte har, gems. Jag tittar runt och hittar svaret. För att få gems måste jag spendera CivBucks, en in-game valuta som jag kan köpa för verkliga pengar. Jag tänker för mig själv att: "Nej, det tänker jag inte göra." och väljer att titta på vad för val av saker jag kan placera ut gratis. En pall att sitta på var det enda valet. Mitt tronrum ser nu ut som en cell i sten med en ganska fin pall mitt i. Eftersom jag inte hittat hur man kan titta på andras tronrum tycker jag att hela funktionen är komplett onödig och väljer att bege mig ut.
Direkt efteråt får jag uppdraget som gör saken värre. Spelet ger mig i uppdrag och erbjuder belöning om jag går in och spenderar pengar på att köpa CivBucks och sedan använda dem. Direkt får jag en illa smak i munnen men väljer att kolla upp hur det hela funkar. I tidigare Facebook-spel så kan man mer eller mindre "fuska" till sig grejer genom att spendera verkliga pengar på det och det verkar stämma även här, vilket jag kan tycka är konstigt i ett spel där man tävlar mot andra. Utöver att inreda ovan nämda tronrum så kan man spendera dessa CivBucks för att få fler resurser eller harvests. Även om de förklarar att de satt in en spärr på hur mycket pengar man kan spendera per dag för att balansera så kommer man inte ifrån att detta kommer skapa en obalans mellan de som spenderar pengar och de som inte gör det. Dåligt tänker jag och hoppar över uppdraget.
Nu kommer delen där jag måste gå med i en civilization för att fortsätta spela. Spelet förklarar att jag behöver inte gå med i någon men då kan jag inte vara med och tävla och därav egentligen inte spela mot spelets mål heller. Visst, tänker jag och tittar vad jag har att välja på. Ingen jag känner spelar denna omgång och det ser ut som de flesta civilisationer är fulla men slutligen väljer jag att gå med mongolerna och två andra spelare. Inga jag får någon direkt kontakt med innan jag skriver denna recension.
När man väl befinner sig i en nation så ska man samarbeta mot gemensamma mål och fiender. Man delar teknologi och ger varandra diverse bonusar. Även statskick påverkar ens resursproduktion och vad man kan göra med andra. Inom nationen så får spelarna tillgång till ministerplatser som gör olika saker. Exempelvis direkt när jag går med mongolerna så blir jag försvarsminister och kan därför kontrollera alla andra spelare inom nationens trupper när krig utbryter.
Krigsspelet
Krig är något som sker genom att helt enkelt titta på världsskärmen och klicka på invasion-knappen. När man gör det så går det till omröstning inom nationen och alla spelare får rösta om kriget ska gå igenom. Väl igenom så blir man meddelad om när slaget kommer ske och att man kan välja ut trupper som ska delta. Dock ska nämnas att det tar 20 timmar från röstningstillfället innan själva kriget utbryter för att ge alla spelare tid att delta. Enligt mig så tar detta udden ur krigandet och det känns igenom som att spelet bara består av väntetid.
Förutom att nationer kan invadera varandra så kan även barbarer, dvs. AI-kontrollerade trupper, få för sig att anfalla ens nation. Detta kommer helt utan förvarning och varför de invaderar en fick jag aldrig reda på.
Krigsspelet i sig ser lite ut som en kortspel där man har platser att spela ut sina trupper på. Kavalleri på flankerna, skyttar i bakre led och fottrupper i främre. Varje spelare kan sätta ut trupper där men när alla platser är fyllda så kan man inte sätta dit fler så man måste komma överens vem som skickar vilka trupper innan det är dags. Själva kriget fick jag aldrig se då det inföll medan jag var på mitt arbete i verkliga världen så mer än så kan jag inte säga om det.
Nu när jag fått allt förklarat och prövat de flesta av spelets funktioner, mer eller mindre, så kommer spelets mål. Att vinna tidsepoker. Detta gör man som samlad civlisation genom att först vinna x antal slag, forska fram en teknologi, ha en viss mängd guld eller att bygga x antal wonders. Exakt siffra eller sak avgörs av vilken era man är i.
Jag känner hyfsat omgående att detta kunde spelet valt att förklara för mig tidigare. Vid första anblick så framstår det som att man tjänar mest på en min-max strategi. Mycket riktigt blir det som jag befarar och att köra en balanserad civilisation som satsar lite på allt leder ingen vart och jag känner mig mer eller mindre tvungen att satsa hårt på en sak och väldigt lite på resten. Mitt i spelet så är det en ganska svårt omställning och jag förlorar mycket resurser på att göra så.
Utöver att vinna som civilisation så finns det leaderboards för enbart städer och spelare, vilket jag uppfattar konstigt. Helt plötsligt så ska man tävla mot dem man samtidigt ska samarbeta med. Vet inte riktigt poängen med det.
Spelet har nått medeltiden och här väljer jag att avsluta mitt spelande. Än så länge så har vi mongoler inte vunnit en era och jag tror det hänger mycket på att vi bara är tre i vår nation medan de som vinner har runt 12 spelare. Jag kanske spelar en stund till senare men just nu vet jag inte om jag tycker det är kul. Efter de första dragen så har spelet blivit hur segt som helst. Det är svårt att avklara något speciellt även om man bara loggar in en gång per dag och att sitta och samla resurser för hand genom att klicka arbetare är inte något som tilltalar mig.
Spelet som helhet då?
Jag kan definitivt se tjusningen med ett spel där spelare spelar tillsammans mot andra över nätet om vem som kan få till störst, bäst och vackrast civilisation men ungefär så långt sträcker det sig. Spelet känns definitivt inte som ett i Civilization-serien och än mindre som ett ordentligt strategispel.
Kort och gott så säger jag om detta som jag säger om de flesta Facebook-spel. Detta är ett spel för folk som vill ha en myrfarm att pilla med medan de chattar med sina vänner över nätet. Men ett spel för riktiga gamers är det definitivt inte.
Det känns som en lightvariant av något som kunde varit kul men att behöva sitta och vänta en dag för att kunna åstadkomma något någorlunda vettigt känns mer som att sitta och titta på färg som torkar. För att komma någonvart så kommer man förr eller senare få spendera pengar på det, vilket lite känns som att kasta pengar i sjön, och dessutom logga in en gång i timmen hela dagar för att hänga med vad som händer i utvecklingen pga. i mitt tycke dåligt designat tursystem baserat på reell tid.
Inte nog med det, man får rätt ofta leva med (om man då inte har en uppsjö vänner på sin Facebook som spelar spelet) att spela med främlingar med olika varianter av aktivitet för att kunna komma någon vart.
Nej är man ute efter denna typen av spel så finns det väldigt mycket bättre webbaserade sådana ute på nätet som dessutom är helt gratis. Facebook är i min mening ett av de sämre ställena att leta seriöst bra spel på.
Jobbig UI, oförklarbart lag, sync-problem och en mängd olika flashspel är vad jag skulle definiera CivWorld som. Det kan vara kul i en stund men jag tröttnade i alla fall snabbt. Ska jag spela spel så vill jag inte vänta timmar på att få göra något. Defintivt ett av de bättre spelen jag spelat på Facebook men det säger inte mycket. Då spenderar jag hellre min tid med att faktiskt aktivt spela ett spel istället för att titta på min färgglada myrfarm kallad CivWorld.
/Tobbe
Prissättning XBLIG vs. Steam
I sedvanlig ordning blir du och jag lurade.
Onda Dockan blir spel
Spelet sägs komma till PC via nedladdningsbar tjänst någon gång i höst.
Diablo III Beta Begins Q3 2011
"It’s official. During the Activision Blizzard Q1 2011 Financial Results conference call held today at 1:30pm PDT (4:30pm EST), Blizzard Entertainment CEO Mike Morhaime officially announced Diablo III beta testing will commence this upcoming Q3 2011. It was not specified if it’s a fiscal Q3, or otherwise. One could extrapolate Diablo III Beta might start in early July, after the Diablo II anniversary, which coincides with the Diablo III official announcement held in Paris at the 2008 Blizzard Worldwide Invitationals. Here is the quote from Blizzard Entertainment CEO Mike Morhaime during today’s Activision Blizzard Q1 2011 Financial Results conference call:
Morhaime: “On the Diablo III front, I’m pleased to report that we began internal company live testing last week. The game is looking great, and we are currently targeting a Q3 Launch for external beta testing. The development team is working hard to try and launch Diablo III this year. But I want to be clear that we do not have an official release date or window yet. As always we won’t compromise the quality of the game in order to hit a window.”
http://www.blizzplanet.com/blog/comments/diablo-iii-beta-begins-q3-2011
Portal Mod till Minecraft
Omslaget till Amnesia - allt annat än vackert
WoW-lirare tar sig till lvl 85 - utan att döda något
Ja, du har faktiskt läst rubriken rätt. En amerikansk herre har.. ehm... i brist på bättre ord; "lyckats" med "bedriften" att nå level 85 på sin karaktär i World of Warcraft utan att döda ett endaste ting i spelet. Han har dessutom bara klarat en quest - som involverat att öppna ett brev från en NPC.
Everbloom, som han kallar sig för har genomfört denna prestation genom att grinda professions med sin Night Elf som han skapade i november förra året.
“Being on the ground and sneaking around mining and herbing and eventually archaeology, going everywhere to get every single point of discovery xp that you can, really gives you a chance to see an amazing world up close and personal. I spent hours swimming around reefs and flying to the farthest reaches of the maps… I have been playing since day 1 on other characters and I even have an original Loremaster (you know, back when it was hard) and I saw so MANY new things with Everbloom that it really made it worthwhile for me to continue on with this character, and each level was a major achievement!”
Känns lite overkill, men han verkar haft roligt i allafall. :)
Testat: Shatter [PC Indie / PSN]
Genre: Brick Breaking!
Utvecklare: Sidhe Interactive
Pris: €7.99
Release: Mars 2010
Shatter är dock en bra klon. En bra klon har alltid som förutsättning att tillföra nytt tänk till ett redan etablerat koncept, vilket spelet lyckas väl med. I sedvanlig ordning kontrollerar du ditt "skepp" i brist på bättre ord, och är låst till den vertikala eller horisontala delen av spelskärmen. Men, i stället för att enbart ägna dig åt att studsa bollar mot brickor i hopp om att dessa tillintetgörs börjar du spelet med två projektiler, även refererat till som liv. Förlorar du dina projektiler är det Game Over.
I Shatter kommer du att få utstå våg av våg med brickor som måste förgöras. Det är upp till dig att hålla din projektil levande så länge som möjligt, och det är givetvis bland annat kring projektilerna som nytänkandet kommer in i bilden. Det mest märkbara är möjligheten att med hjälp av paddeln blåsa in- eller ut luft, som i sin tur leder till en mindre justering av projektilens bana. En väl implementerad funktion som lyfter hela det strategiska tänket bakom spelandet. Du uppnår en konstant kontroll över din projektil vilket tvingar dig till att vara engagerad i allt som pågår på skärmen. Om det inte är tillräckligt med att bara hålla ögonen på, och med hjälp av luft, kontrollera en projektil har du möjligheten att skicka ut en till. Eller två. Eller varför inte tre? Du kan alltså välja att gambla med alla dina liv på en gång, vilket för mig är en mycket uppskattad risk/reward-situationen, där jag gång på gång lyckas sumpa liv på rena chansningar, i min iver på att ta mig vidare och raka in så höga highscore-poäng som möjligt. Shatter innehåller även power-ups av olika slag som förändrar förutsättningarna under pågående spel. Vi snackar extraliv, oförstörbara projektiler som mosar allt i sin väg, en "maneuverball" som gör det lättare för dig att påverka dina projektiler med hjälp av luften.
Utöver dessa för dig hjälpande funktioner har ju givetvis även motståndet evolverat något. Det är inte bara fastnaglade brickor som ska förgöras. Vissa har större tålighet än andra, vissa försöker blåsa bort projektilen från sin bana, somliga spränger sig själva, vissa glider runt på banan och försöker slå ut din paddel från spel i ett par sekunder och så vidare. Din farkost är utrustad med en sköld du kan försvara dig med om det skulle behövas. Använder du sig av skölden sjunker dock mätaren för din specialattack, så det gäller att använda den med måtta.
Vänta nu... Va? Vadå för specialattack?
Jo, det faller sig som så att du från förstörda brickor får energiprickar som fyller din attackmätare. När denna mätare är full och specialattacken aktiveras börjar det hagla ut kulor från ditt skepp som förstör besvärliga brickor för dig. En specialattack som dessutom är högst nödvändig när du möter bossarna efter varje nivås slut.
Va, vafan, vadå? Boss!? Det är ju en Breakout-klon, inget shmup!
Vilket givetvis är sant. Det är en Breakout-klon. Med bossar - bossar som förhöjer spelvärdet något å det grövsta. Orka bry sig om simpla brickor när man kan slakta brickbossar! När det väl är dags så är det bara att börja gnugga geniknölarna för maximal projektilsplanering i din jakt på att åsamka stor skada och raka in höga poäng. Helt klart ett vinnande koncept. Det är t.o.m just det här inslaget som gör att jag faktiskt kan rekommendera Shatter, trots dess förhållandesvis höga pris i jämförelse med vad spelet de facto är: en klon på ett riktigt gammalt koncept.
Grafiken är snygg och ren och musiken fyller sin funktion, så det enda man egentligen bör överväga innan ett köp är om man tycker att spelet är värt cirka 80 riksdaler. Hade priset varit halva hade jag sagt att det var ett givet köp - men spelet har nu (imorgon) ett år på nacken och bör således ligga på runt halva priset. I mina ögon.
Slutsats:
co-op finns i PC-versionen
Back to the Future Episod 1 är nu gratis
Telltale Games har gjort första episoden (av fem) av Back to the Future gratis. Gratis är bra. Sånt gillar vi, så givetvis måste informationen vidarebefordras. Något slutdatum för erbjudandet existerar inte, men jag förutsätter att det inte varar så länge.
Duke Nukem Forever - Balls of Steel Edition
Duke Nukem Forever - Balls of Steel Edition
BlizzCon 2011 på Anaheim Convention Center 21-22/10
In addition to serving as a gathering place for Blizzard Entertainment gaming communities, BlizzCon will offer attendees a chance to enjoy:
- Hands-on play time with the latest versions of Blizzard Entertainment games
- Discussion panels with Blizzard Entertainment developers
- Competitive and casual tournaments for players to showcase their talents
- Community contests with great prizes
- Commemorative merchandise based on Blizzard Entertainment’s game universes
- More activities and attractions to be announced
Oskar på ofrivillig avvänjningsklinik
Cripple!
I många obskyra spel jag fördjupar mig i brukar man tala om RNG, "The Random Number God/Godess". Nästan utan undantag, eller inte nästan, ALLTID - så upplever man hur denna gudomlighet arbetar emot en. Och om det någon gång känns som om att man hamnat i RNG's goda favör är det endast en chimär, för att dölja det grova nederlag som stundar runt hörnet.
Precis som så kan livet kännas ibland, kaka på kaka av skit och misär. Det vet väl alla som har levt ett tag. Men man tar alltid nya tag och pressar sig igenom de hårda tiderna. Men det är sällan så frustrerande som när det bestämmer sig för att lägga krokben för ditt nörderi!
Nu skedde det som så att min lunga spontant kollapsade när jag satt och mös med Dwarf Fortress häromveckan. Inget livshotande men jag fick ligga på intensiven i två dygn, kolla på matineér och pissa i en flaska eftersom jag var fastkopplad i en pump. Väl hemma bestämde jag mig för att kolla upp ett spel jag hört talas om ett tag, "Haven and Hearth".
Jag behöver inte berätta mer om spelet den här gången, men det var jävligt kul och jag satt vaken till småtimmarna och spelade det.
Just som jag gjorde mig redo för lite sömn så jag åter kunde ta upp spelandet till morgonkaffet känner jag hur lungan återigen går åt helvete. Så, tillbaka till sjukhuset så fort jag vaknar.
YAY!
Men nä, för tack vare den oheliga RNG'n så har sjukhuset en tredjepartsbrandvägg som låter dig göra det mesta, utom att ta emot packets. Vilket gör alla former av onlinespel omöjligt. Så nära, men ändå så långt borta. RNGn lät mig nästan bli tillfreds med min nya tillvaro endast för att sedan skratta hånfullt och pissa mig i ansiktet.
Så, skicka dina goda tankar till mig, eller kom hit och installera ett trådlöst nätverk utanför
mitt fönster.
Wohoo, Magicka är ju släppt! Säljer 30k exemplar på ett dygn
*Insert ljudeffekt*
Magicka är ett spel som varit under utveckling till PC och XBLA under lång tid nu och nästan helt fallit i glömska i tron om att projektet blivit nedlagt. Helt plötsligt hade en vän till mig ramlat över information om spelet och vi samtalade lite kring det och vi kunde konstatera att det antagligen började bli dags. Kort stund senare får Magicka både releasedatum och release. Sweet.
Magicka är utvecklat av Skellefteåbaserade Arrowhead Game Studios och är ett spel med en story som centrerar kring fyra magiker i ett Diablo/Torchlight-liknande spel. Föraningarna kring Magicka har varit minst sagt positiva och spelet vann någon utmärkelse för mest lovande spel under utveckling redan 2008 om jag inte missminner mig.
Nu har spelet således släppt och hypen har ändå varit så pass stor att Magicka sålt 30,000 exemplar över Steam under sitt första dygn på marknaden. Imponerande. Tyvärr har lanseringen inte varit problemfri. Singelplayerläget ska vara stabilt och robust, men onlineläget - vilket vi vet är det enskilt viktigaste i den här typen av spel - omgärdas tyvärr av en mängd instabilitetsproblem av olika slag. Arrowhead har låtit meddela att man jobbar dygnet runt för att kontinuerligt kunna patcha allt som upptäcks.
Magicka ska även komma till Xbox Live Arcade framöver.
Arrowhead har även släppt en medvetet dålig s.k "infomercial":
Det här ser jag fram emot att spela framöver.
/Joakim
Det går bra nu!
Svenska Jeffrey "SjoW" Brusi vann häromdagen IEM Kiev, StarCraft II och är således nuvarande Europa-mästare i Intel Extreme Masters.
Fnatic vann IEM Kiev, CS 1.6
Mer info om ESL här
Star Wars: The Old Republic
Som sagt spelet i september det senaste ryktet.
Källa: www.mcvuk.com
/Emil
Hayley: My first computer game-lovestory
Hayley är en frekvent besökare hos Spelbröderna och här bidrar hon med lite äkta spelkärlek. När Hayley inte väntar på att jag ska ta mig i kragen och lägga upp hennes gästbloggsinlägg så bloggar hon om sitt liv på http://hayleys.blogg.se/
/Joakim
Ja, shit vad ska jag skriva. Joakim, ena delen av Spelbröderna (för er ynkliga stackare som inte visste det xD) skrev och frågade mig ifall jag ville gästblogga. Går ju inte att tacka nej till ett sådant tillfälle!
Det skulle helst vara spelrelaterat (of course). Så nu har jag gnuggat mina kreativitetsknölar och funderat massor. Jag har kommit fram till att det enbart finns ett spel i mitt hjärta (okej nu ljuger jag, det finns massor!) men detta spel har funnits där och bosatt sig där permanent. Jag snackar självklart om Diablo 2. Ett spel som jag började spela när jag var ynka 13 bast och inte hunnit blivit torr bakom öronen ännu.
Spelat etsade sig fast och jag gjorde inget annat än att spela. Och jag kan också ta och erkänna att tv-spel och datorer var något som infann sig hemma hos mig i väldigt sen ålder. Jag fick min första helt egna dator när jag var 14 år (jag fick alltså snylta järnet hos vänner som hade datorer). En IBM med hela 64mb i ram… Woopi-f*cking-doo… Och inte hade vi bredband då heller... Icke, det var modem och jag fick enbart vara på nätet en timme efter klockan sex. Så för er unga som klagar över att det tar lång tid (hela 5 sekunder extra) att tanka ner saker. Tänk er hur det var för mig. Hade jag tur lyckades jag tanka ner EN låt på den timmen som jag faktiskt fick vara online. Fan vad antik jag låter nu då!
Men nog om det. Att spela online var alltså inte ens att tänka på. Men jag älskade spelet ändå och jag ville bli bäst!
När vi fick bredband och jag för första gången spelade online så blev jag totalt beroende. Kanske inte så illa som vissa som lirar WoW där de slutar äta och ignorerar kroppens signaler. Men jag var totalt hooked. Och jag hade fortfarande målet att jag skulle bli bäst... jag spelade och spelade och lyckades till sist komma upp i LVL 80 med en hardcore gubbe.
Och för er som inte vet vad skillnaden på vanlig gubbe och hardcoregubbe är så tänkte jag förklara det här och nu:
[X] Vanlig gubbe: Du dör och kan gå och hämta din kropp, du förlorar lite xp och pengar men du kan fortsätta.
[X] Hardcore gubbe: If you die, your fucked! Jupp, du kan inte hämta din kropp utan du får börja om på LVL 1 med en ny gubbe.
Men denna historia kommer inte att sluta väl för mig. Nej, jag blev PK:ad. Jag hade ägnat min dag åt att spela och hjälpa andra små glin att komma upp i vettiga lvls så att de kunde ta sig till Ancients och få lite extra skillpoints. En öppnar en TP och vi i gruppen drar in och ska spela. Men de jävlarna hade ställt sig runt TP:n och var redo att hugga ner mig så fort jag kom in (jo man kan det tyvärr).
Jag dödade hälften av dem men tillsist tog mina potions slut och de jävlarna stod ivägen så att jag inte kunde gå tillbaka in till TP:n och tillbaka till staden. Jag var alltså fucked. Jag dog och de jävlarna tog alla mina grymma saker som tagit mig nästan ett år att få ihop.
Tonårshormonerna var inte i balans vid det här tillfället så mitt tangentbord bröts i två delar och musen slungades ut i hallen. I två veckor efter det hittade jag tangenter från mitt bord och jag spelade inte Diablo 2 igen på nästan 2 år.
Men jag älskar spelet och äger flera stycken (inte för att jag vill ha flera kopior jag är bara jävligt bra på att tappa bort cd-nycklar). Spelar det gör jag också fortfarande hela 10 år senare. Det är dedikation det! Så ja, det var min lilla story om en upplevelse som ärrade mig djupt i barndomens år… haha!
Har ni några sådana spel eller upplevelser? Jag kan väl ändå inte vara ensam?
/Hayley
Testat: Kudos 2 [PC Indie]
Genre: Simulator
Utvecklare: Positech Games
Pris: €9.99
Release: Oktober 2008
Krigs Get i staden Shitville - en lyckad och materialistisk advokat med katt och flickvän.
Livsstilssimulator är således ordet. Man börjar med att skapa sin person och man startar spelomgången som en fattig, smal och otränad servitör, utan utbildning och med få vänner och sen är det upp till en själv att forma sin vardag och sin karaktärs framtid. Därefter tas man till ovanstående skärm där hela spelet utspelar sig.
Du väljer själv hur din karaktär ska leva sitt liv, vilka jobb han ska ta, hur han ska disponera sin fritid. Det finns ett utbud på ensamaktiviteter och ett för sociala aktiviter med dina vänner. Din dag är uppdelad i två sektioner. En vardag använder du ena delen till att jobba, andra till valfri aktivitet. På helgerna är du ledig och kan således utföra två aktiviteter. Det finns även kvällskurser för den som vill studera och komma framåt i livet. Vilket man givetvis vill göra. Efter att ha botaniserat lite i utbudet av kvällskurser faller mitt val på en introduktionskurs i juridik i hopp om framtida profit och allmän statusjakt. Vid sidan om för maximal framgång blev det även en datorkurs samt en i matlagning.
På den högra sidan av skärmen har man mätare som anger allt från hur ensam man är, hur mycket muskler man har, hur pass nykter man är till mätare som ger indikation på om man är introvert eller extrovert, hur pass renlig man är och så vidare. Eftersom spelet är turnbaserat får man planera för framtiden och hur ens val avgör utgången för karaktärens framtid vilket lätt gör att man i desperat jakt på framgång och för att ha råd med ett paraply och kabeltv, lägger sin fritid på att studera och sitta hemma och stirra på väggarna i stället för att gå ut och se sina surt förvärvade småslantar från servitörsjobbet glida bort på aktiviter som påverkar din karaktär negativt.
Ungefär så det verkliga livet kan se ut om man är nykterist, lågutbildad, lågprofilerad, töntig smutsgris som enbart lever för sina AMF-kvällskurser i programmering då det utgör veckans enda sociala aktivitet utöver det arbetet erbjuder - ett arbete du förövrigt hatar av hela din själ och som får dig att känna dig miserabel.
Att gå till arbetet tar en stor del av din energi och om det regnar på dig tar även din glädjemätare stryk så ett paraply är ett måste. Då pengarna är begränsade under spelets gång i den mån att du under större delen av tiden betalar det mesta av din inkomst till dina studier samt bussavgifterna till och från din arbetsplats, sitter du alltså där och stirrar in i väggarna eller sover på soffan för att spara in på utgifterna. Det första som hände mig efter att jag köpt mitt paraply var att jag på vägen hem från min arbetsplats dagen efter hade råkat ut för ett inbrott. Kabeltvn som är en nödvändighet för ens karaktärs mentala välmående stod som tur var kvar, men paraplyt var borta. Konstiga prioriteringar.
Efterhand som du blir färdig med en kurs öppnas vanligtvis en ny yrkesväg eller en högre position inom karriärsområdet upp och det innebär även mer pengar. Vanligtvis ligger de högre betalande arbetsplatserna långt bort vilket gör att du måste pendla med buss - vilket kostar en jävla massa pengar.
Jag råkade hamna i den situationen där jag blev rånad på vägen hem från jobb till den milda grad att jag skulle sakna pengar till bussen dagen efter vilket slutade med att jag var tvungen att sälja allt jag hade samt säga upp på mig som assistent på en advokatfirma för att ta jobb som biltvättare närmare mitt hem under en kort period för att bygga upp kapital till bussresorna. Det kändes tämligen absurt.
Jag blev dessutom rånad på regelbunden basis fram tills det att jag såg mig nödgad att investera mina få dollars och min sällsynta energi på en kurs i Kung Fu - vilket påverkade mina juridikstudier negativt.
Den sociala aspekten av din karaktär avgör och hur pass välmående den är och påverkar överlag i stor omfattning din karaktär. Umgås du med en människa som har dåligt självförtroende kommer det att smitta av sig - detsamma gäller det motsatta. Av någon anledning stöter du bara på människor som är otroligt krävande och vill umgås och hitta på dyra aktiviteter tre till fyra gånger i veckan, vilket gör du att måste avböja en del visiter, vilket i sin tur leder till att dina bekantskaper blir lite sura på dig. Efter att ha nobbat bara ett par inbjudningar står du där utan några som helst vänner. Tämligen absurt.
I ett sådant läge är det bara att förkovra sig i hopp om framtida utdelning, vilket även kommer med mer pengar och större status, men tyvärr känns det inte givande för fem ören.
Sorgligt nog ingår inga kriminella handlingar eller droger i spelet.
Summering:
Bra idé, men i slutändan bara skräp som stjäl liv på grund av sin brist på allmän variation och det faktum att bussresorna kostar så jävla mycket. Inga direkta val jag egentligen gjorde som baserades på saker som välmående och vänskap fick några egentliga direkta konsekvenser på min karaktär, upplevde jag det som efter sexton års tid ingame. Spelet upplevs tämligen meningslöst efter nån kväll. Egentligen redan efter första halvtimmen. Möjligtvis redan efter femte minuten. Där borde jag ha gett upp. Men det gjorde jag inte. Jag ångrar mig.
Testat: Recettear: An Item Shop's Tale [PC Indie]
Genre: RPG
Utvecklare: EasyGameStation
Pris: €14.99
Release: Japan 2007, September 2010 USA/Europa
Recettear: An Item Shop's Tale är ett spel om den ständigt närvarande itemshoppen i ett JRPG. Huvudpersonen, Recette, har hamnat i bekymmer sedan hennes far försvunnit och lämnat stora skulder efter sig och hon riskerar att bli av med huset hon bor i. Indrivaren (som av någon anledning är en fé) Tear kommer med det lysande förslaget att Recette kan öppna en butik i hennes fars hus för att på sätt betala av skulderna på lånet. Recette och Tear slår därefter sina giriga skallar tillsammans och ger sin in i månglarbranschen. En item shop påminner mig mångt och mycket om småbutikerna runtom världens storstäder - allt från mat, godis, frukt, glass, leksaker, svärd, smycken och olika former av hälsodrycker saluförs till så stor profit som bara är möjligt.
Recettear startar simpelt med att du får köpa varor från handelsgillet och marknaden i stan till rabatterat pris - varor du därefter ska placera i ditt skyltfönster för att försöka lura in så många kunder som möjligt. Skyltfönsterna och vilka varor du väljer att placera där är viktiga för vilken sorts kunder du kommer att dra in - precis som i verkligheten. Därefter börjar kommersen och köpslåendet när du ska försöka inbringa så stor profit som möjligt från dina kunder utan att göra dessa indiver helt avskräckta - nyckeln till framgång för en näringsidkare är att ha återkommande kunder och tyvärr faller det sig som så att det är svårt att etablera ett förtroende hos en individ man grundlurar. Capitalism, ho!
Det är helt upp till dig att sätta priset på varan, men var försiktig: blir du för girig har du förlorat en kund. För att hålla det hela intressant får man även kunder som lägger beställningar som man måste lägga på minnet och det kommer även in kunder som frågar efter olika ting och då måste man efter bästa förmåga försöka urtyda vad det är kunden är på jakt efter för vara. Rätt vara är lika med profit, fel vara är slöseri med tid.
Det finns även en grotta som man kan utforska med hjälp av en inhyrd hjälte och då övergår spelet till klassisk grottutforskarstil. Fienderna är något stela med förutsägbara attackmönster. Själv var jag bara nere och vände ett par gånger i grottan och insåg då att det var slöseri med tid. Tid är nämligen någonting man måste ta hänsyn till av den ack så enkla anledningen att spelet är på tid.
Du har fem veckor på dig och dagarna uppdelade i delar av tid och det tar tid att utföra moment. Det tar två portioner tid att att ge sig ner i grottan och det har du inte råd med! För att klara deadlinen med återbetalningen till indrivaren varje vecka så gäller det att försöka inbringa så mycket profit som bara tänkas kan och i grottan hittar man mest sekunda varor och det finns dessutom en risk att man dör och återkommer till butiken tomhänt. Den där grottan utgör nog halva spelet och halva potentialen men tyvärr ser jag mig nödgad att överge den under min genomspelning.
Inledningsvis irriterande den långa monologen mig som man av någon outgrundlig anledning inte kunde hoppa över. Tio minuter av en plågsam, övertydlig tutorial genomleds. Tjugo minuter av en plågsam, övertydlig tutorial genomleds. Instruktioner så basala att det var en förolämning som gång på gång handflatade mig över kinden. Trettio minuter gick av meningslöst babbel med korta stunder av interaktion och därefter ytterligare mental misshandel i form av text. Sedan tryckte jag på W-knappen i ett damputbrott.
Det var pausknappen.
Som även råkar vara knappen man ska trycka på för att hoppa över dialog. Jag log åt mitt slöseri med liv, mina negativa tankar som genomflödat mig och den allmänna irritationen som hade byggts upp i min kropp. Då la jag märke till musiken. En kort ljudslinga som spelas om och om igen in absurdum. Ett av spelets stora svagheter tillsammans med tidssystemet är just ljudet. Musik som efter en kort stund förvandlas till helvetestoner från avgrunden. Efter ett par timmars torterande av mitt psyke fick jag nog och satte datorn på mute.
Annars har det varit en tämligen angenämn om än kort upplevelse, måste jag konstatera. Att köpslå blir snabbt en zenhandling som sker per automatik, undermedvetet, medans kropp och själ slappnar av...
Testat: Din's Curse [PC Indie]
Genre: Action RPG aka Hack'N'Slash
Utvecklare: Soldak Entertainment
Pris: $19.99
Release: 31 mars 2010
Klick, klick, klick...
Diabloklon var ordet. Man får en quest, ger sig ner i en grotta av valfritt slag, slaktar monster mot erfarenhetspoäng och utrustning. Din's Curse försöker skilja sig från mängden genom att även bjuda på en dynamisk spelvärld. Det innebär att samtliga kartor- och grottor är slumpmässigt genererade. Din's Curse bjuder oss även på ett skillsystem med standardutbudet av klasser i ett Action RPG men med 141 olika klasskombinationer. En hel drös, med andra ord. Annars då?
Klick, klick, klick
Ett hack'n'slash är alltid en tidsdödare, oavsett hur man vrider och vändern på det så ska man grinda. Att då som spelutvecklare ha mage att stjäla ytterligare levnadstid från mig gör mig förbryllad. Jag menar, vafan, det är rätt många lådor att öppna och saker att identifiera. Fullständigt poänglöst.
Klick, klick
Helt plötsligt anfalls staden. En kyrklocka börjar ringa, och jag börjar i panik rusa runt för att hitta teleporten tillbaka till staden som är under attack. Det var alltså en del av den dynamiska spelvärlden som visade sitt anlete. Inledningsvis upplever jag det som något positivt då variationen ökar tämligen dramatiskt, men efter att ha varit i staden och pillat runt i mitt inventory lämnade jag datorn för en kort tidsperiod då något mer nödvändigt påkallade min uppmärksamhet. I staden är man ju säker och behöver inte pausa resonerade mitt diablovana undermedvetna. När jag väl slår mig ner vid datorn igen ligger min Krigsget där död. Återupplivning mot XP-straff... suck....
Klick, klick, klick
Slutsats:
Om en ful Diabloklon med allt vad det innebär av slaktade kontroller är vad du är på jakt efter så bör du ta dig en titt på Din's Curse. Förutsättningen bör även vara att du har en bekant att spela med. Annars - leta efter annat tidsfördriv.
Läs även:
Testat: Eufloria [PC Indie]
Testat: Zombie Driver [PC Indie]
Minecraft går snart in i betastadiet
WoW slog rekord
Jag själv har nu under den senaste veckan spenderat en del tid i spelet efter ett 2 års uppehåll. Och allt jag kan säga att efter jag började spela spelet när det släpptes den 11 februari 2005 så har spelet blivit bara lättare och lättare. Nu har jag inte testa något end game sedan lvl capsen var på 60 och man körde 40 manna raider i MC, AQ, BWL m.m. men att levla en karaktär går väldigt fort. Tog 20 levlar på en nystartad karaktär på under 10 timmar. Easy var ordet.
Spelet har runt 12 miljoner aktiva spelare och det är en imponerande siffra. Det blir en del $$$ i månaden Activision/Blizzard drar in i månaden.
Super Meat Boy Special Edition
