Ekonomimotorn bygger på att en vara har ett baspris. Du kan köpa varor från handelsgillet eller marknaden för 70% av baspriset. Det händer titt som tätt att någon fattig jävel kommer in till din butik, som du förövrigt så slugt inrett att se så oskyldig ut som möjligt, och är i behov av kapitalförstärkning. Det är i det läget man som en äkta blodsugande katastrofapitalist har världens chans att inbringa profit på andra människors trångmål. Värdet på en viss sorts vara kan även stiga eller sjunka under en kortare period och då gäller den gyllene regeln: köp billigt, sälj till överpris. Pungslå, pungslå, pungslå! Vartenda öre ska du ska! Profit!

Det är helt upp till dig att sätta priset på varan, men var försiktig: blir du för girig har du förlorat en kund. För att hålla det hela intressant får man även kunder som lägger beställningar som man måste lägga på minnet och det kommer även in kunder som frågar efter olika ting och då måste man efter bästa förmåga försöka urtyda vad det är kunden är på jakt efter för vara. Rätt vara är lika med profit, fel vara är slöseri med tid.

Det finns även en grotta som man kan utforska med hjälp av en inhyrd hjälte och då övergår spelet till klassisk grottutforskarstil. Fienderna är något stela med förutsägbara attackmönster. Själv var jag bara nere och vände ett par gånger i grottan och insåg då att det var slöseri med tid. Tid är nämligen någonting man måste ta hänsyn till av den ack så enkla anledningen att spelet är på tid.


Du har fem veckor på dig och dagarna uppdelade i delar av tid och det tar tid att utföra moment. Det tar två portioner tid att att ge sig ner i grottan och det har du inte råd med! För att klara deadlinen med återbetalningen till indrivaren varje vecka så gäller det att försöka inbringa så mycket profit som bara tänkas kan och i grottan hittar man mest sekunda varor och det finns dessutom en risk att man dör och återkommer till butiken tomhänt. Den där grottan utgör nog halva spelet och halva potentialen men tyvärr ser jag mig nödgad att överge den under min genomspelning.

Inledningsvis irriterande den långa monologen mig som man av någon outgrundlig anledning inte kunde hoppa över. Tio minuter av en plågsam, övertydlig tutorial genomleds. Tjugo minuter av en plågsam, övertydlig tutorial genomleds. Instruktioner så basala att det var en förolämning som gång på gång handflatade mig över kinden. Trettio minuter gick av meningslöst babbel med korta stunder av interaktion och därefter ytterligare mental misshandel i form av text. Sedan tryckte jag på W-knappen i ett damputbrott.

Det var pausknappen.

Som även råkar vara knappen man ska trycka på för att hoppa över dialog. Jag log åt mitt slöseri med liv, mina negativa tankar som genomflödat mig och den allmänna irritationen som hade byggts upp i min kropp. Då la jag märke till musiken. En kort ljudslinga som spelas om och om igen in absurdum. Ett av spelets stora svagheter tillsammans med tidssystemet är just ljudet. Musik som efter en kort stund förvandlas till helvetestoner från avgrunden. Efter ett par timmars torterande av mitt psyke fick jag nog och satte datorn på mute.

Annars har det varit en tämligen angenämn om än kort upplevelse, måste jag konstatera. Att köpslå blir snabbt en zenhandling som sker per automatik, undermedvetet, medans kropp och själ slappnar av...

Ett kul tidsfördriv med kort livslängd. Recettear: An Item Shop's Tale är ett spel med outnyttjad potential. En uppföljare med modifierat tidssystem, större utbud och mer musik hade varit att önska. Ramlar du över det under en rea (som i skrivande stund så är det halva priset på Steam) eller liknande kan det däremot vara väl värt dina pengar för en sisådär åtta-tio timmars cyldinderhattsmasturberande. Profit!