Kudos 2 kan klassificeras som ett avskalat och minimalistiskt The Sims.

Livsstilssimulator är således ordet. Man börjar med att skapa sin person och man startar spelomgången som en fattig, smal och otränad servitör, utan utbildning och med få vänner och sen är det upp till en själv att forma sin vardag och sin karaktärs framtid. Därefter tas man till ovanstående skärm där hela spelet utspelar sig.

Du väljer själv hur din karaktär ska leva sitt liv, vilka jobb han ska ta, hur han ska disponera sin fritid. Det finns ett utbud på ensamaktiviteter och ett för sociala aktiviter med dina vänner. Din dag är uppdelad i två sektioner. En vardag använder du ena delen till att jobba, andra till valfri aktivitet. På helgerna är du ledig och kan således utföra två aktiviteter. Det finns även kvällskurser för den som vill studera och komma framåt i livet. Vilket man givetvis vill göra. Efter att ha botaniserat lite i utbudet av kvällskurser faller mitt val på en introduktionskurs i juridik i hopp om framtida profit och allmän statusjakt. Vid sidan om för maximal framgång blev det även en datorkurs samt en i matlagning.



På den högra sidan av skärmen har man mätare som anger allt från hur ensam man är, hur mycket muskler man har, hur pass nykter man är till mätare som ger indikation på om man är introvert eller extrovert, hur pass renlig man är och så vidare. Eftersom spelet är turnbaserat får man planera för framtiden och hur ens val avgör utgången för karaktärens framtid vilket lätt gör att man i desperat jakt på framgång och för att ha råd med ett paraply och kabeltv, lägger sin fritid på att studera och sitta hemma och stirra på väggarna i stället för att gå ut och se sina surt förvärvade småslantar från servitörsjobbet glida bort på aktiviter som påverkar din karaktär negativt.

Ungefär så det verkliga livet kan se ut om man är nykterist, lågutbildad, lågprofilerad, töntig smutsgris som enbart lever för sina AMF-kvällskurser i programmering då det utgör veckans enda sociala aktivitet utöver det arbetet erbjuder - ett arbete du förövrigt hatar av hela din själ och som får dig att känna dig miserabel.

Att gå till arbetet tar en stor del av din energi och om det regnar på dig tar även din glädjemätare stryk så ett paraply är ett måste. Då pengarna är begränsade under spelets gång i den mån att du under större delen av tiden betalar det mesta av din inkomst till dina studier samt bussavgifterna till och från din arbetsplats, sitter du alltså där och stirrar in i väggarna eller sover på soffan för att spara in på utgifterna. Det första som hände mig efter att jag köpt mitt paraply var att jag på vägen hem från min arbetsplats dagen efter hade råkat ut för ett inbrott. Kabeltvn som är en nödvändighet för ens karaktärs mentala välmående stod som tur var kvar, men paraplyt var borta. Konstiga prioriteringar.

Efterhand som du blir färdig med en kurs öppnas vanligtvis en ny yrkesväg eller en högre position inom karriärsområdet upp och det innebär även mer pengar. Vanligtvis ligger de högre betalande arbetsplatserna långt bort vilket gör att du måste pendla med buss - vilket kostar en jävla massa pengar.

Jag råkade hamna i den situationen där jag blev rånad på vägen hem från jobb till den milda grad att jag skulle sakna pengar till bussen dagen efter vilket slutade med att jag var tvungen att sälja allt jag hade samt säga upp på mig som assistent på en advokatfirma för att ta jobb som biltvättare närmare mitt hem under en kort period för att bygga upp kapital till bussresorna. Det kändes tämligen absurt.

Jag blev dessutom rånad på regelbunden basis fram tills det att jag såg mig nödgad att investera mina få dollars och min sällsynta energi på en kurs i Kung Fu - vilket påverkade mina juridikstudier negativt.



Den sociala aspekten av din karaktär avgör och hur pass välmående den är och påverkar överlag i stor omfattning din karaktär. Umgås du med en människa som har dåligt självförtroende kommer det att smitta av sig - detsamma gäller det motsatta. Av någon anledning stöter du bara på människor som är otroligt krävande och vill umgås och hitta på dyra aktiviteter tre till fyra gånger i veckan, vilket gör du att måste avböja en del visiter, vilket i sin tur leder till att dina bekantskaper blir lite sura på dig. Efter att ha nobbat bara ett par inbjudningar står du där utan några som helst vänner. Tämligen absurt.

I ett sådant läge är det bara att förkovra sig i hopp om framtida utdelning, vilket även kommer med mer pengar och större status, men tyvärr känns det inte givande för fem ören.

Sorgligt nog ingår inga kriminella handlingar eller droger i spelet.


Summering:

Bra idé, men i slutändan bara skräp som stjäl liv på grund av sin brist på allmän variation och det faktum att bussresorna kostar så jävla mycket. Inga direkta val jag egentligen gjorde som baserades på saker som välmående och vänskap fick några egentliga direkta konsekvenser på min karaktär, upplevde jag det som efter sexton års tid ingame. Spelet upplevs tämligen meningslöst efter nån kväll. Egentligen redan efter första halvtimmen. Möjligtvis redan efter femte minuten. Där borde jag ha gett upp. Men det gjorde jag inte. Jag ångrar mig.