Inte nog med att man spenderar en dag med sedvanligt prostituerande i form av löneslaveri för den monetära adeln, det regnar dessutom hela dagen - och givetvis som värst när jag beger mig hemåt. Inte ens spelmusik för hjältar i form av vibrerande toner från älskade åttabitarsskapelser kan alstra det välbehag man föredrar att uppleva framför nattsvart jävla sinnesmörker. Stan jag bor i har som bekant fått en citytunnel - vilket innebär rulltrappor. Långa rulltrappor. Det är inget fel med rulltrapporna i sig - ty de utgör ju ett utökat transportmedel som gör att man kan ta sig upp fort - om nu inte en massa lantisar i form av malmöiter hade stått i vägen för en varenda gång. Stillastående två och två är tydligen kutym. Allt för att hindra folk med mer energi än en själv från att ta sig fram före. Mörka tankars tyngd blir mörkare när malmöiten agerar stoppkloss.

Stå höger. Gå vänster.

Har du en vän med? Då ska han/hon stå bakom eller framför dig. Rulltrappsetikett 101.


Det sunda förnuftet är inte bara stendött bland politiker och den generella populationen, utan även hos en hel del forskare. Den första spelrelaterade nyheten jag läser efter att ha placerat mig framför mitt prokrastinationsverktyg (datorn) är en nyligen publicerad studie om att s.k "Exergaming" - en allt annat än fyndig kombination av engelskans exercising och, ja, gaming - är bra för barn. Studien har fokuserat på barn som spelar spel med motion control (Kinect/Wii Fit) och dess hälsoeffekter.

Resultatet: Under vissa förutsättningar kan det vara mer positivt för hälsan att spela spel man rör sig mycket i, än att gå i 4,8km/h .

Nähä... no shit. Rör man på sig är det positivt för hälsan. Rör man mycket på sig är det givetvis mer positivt. Simpel och ren logik. Sunt förnuft, med andra ord. Behöver man utföra studier som konstaterar det uppenbara? Tydligen är empiri det enda sanna - har man inte siffror och statistik till belägg är tydligen ingenting gångbart nuförtiden.