Då jag för ett tag sedan behövde en ny mobiltelefon som jag kan supa sönder utan att få för grov ångest föll mitt val på en Sony Ericsson Xperia X10 Mini Pro, eller vad den nu heter. Orka bry sig. En liten och nätt telefon däremot. Lite för liten för spelande men vill jag spela portabelt så föredrar jag en handhållen konsol framför en mobiltelefon. Nackdelen med en portabel konsol är att det inte alltid ser så snyggt ut om man får för sig att prokrastinera med hjälp av den på sin arbetsplats. Att dra upp ett NDS bland arbetande människor får alltid någon att reagera - vilket är fullt förståeligt. Det är vid sådana lägen man behöver en mobil, som dessutom är diskret.


I jakt på ett spel att sporadiskt fördriva tiden med gav jag mig ut på Android Market och började botanisera i spelutbudet. Tämligen snabbt insåg jag att det seriösa utbudet var nästintill obefintligt. Att försöka tjäna en snabb slant på ett "kasta skräp i papperskorgen med fingret"-spel är ju sorgligt nog en given företeelse i den globaliserade profitkultur som vi lever i. Skräp, skräp, skräp, mer skräp.

Tids nog hittade jag däremot Pocket Empires, ett strategi-MMO där man börjar med en stad och får bygga byggnader som därefter ska uppgraderas för att man ska kunna värva, utveckla och kontrollera större arméer. Det handlar om taktik, expansion och krig. Spelet i sig liknar för mig Utopia, ett spel jag var mycket engagerad i som tonåring på nittiotalet, men för er som tillhör den yngre skaran så räcker det nog med att informera eder om att det liknar Travian. Du går in i spelet, utför några handlingar - kanske köper lite grejer - och därefter är det bara att vänta. Jag håller för stunden på att uppgradera mitt slott från level 9 till level 10. Det skulle totalt ta 144 timmar. Ett evighetsspel man lägger några minuter på titt som tätt.


Inledningsvis tänkte jag: "skräp" och joinade en allians mest för att se om den sociala aspekten av spelet var något att ha. Än så länge har jag inte skapat några djupa kontakter, men har snackat lite skit med bland annat en dansk och en svensk. På betald arbetstid. Det är positivt. Att det finns en allianschatt där man kan fördriva tiden med att skryta om hur jag överlevt tolv attacker av svenska isbjörnar är också positivt. Från alliansen fick jag även ett noobpaket för att kunna göra nytta snabbare. Efter den blev spelet plötsligt lite intressantare och veckorna har gått och jag återkommer till Pocket Empires ett par gången om dagen. För stunden har min karaktär avancerat till nivån "King" i Reputation, jag har tre städer samt en armé närmare 50 miljoner trupper av olika slag. Den svenska krigsgeten (jag) kommer snart att ge sin i PVP:andet och "The Warzone" som det kallas för i Pocket Empires. Spännande? Inte direkt, men helt klart något att göra - och bekantskapsknytandet kommer nog gå framåt en del när jag väl ger mig in i leken på riktigt. När den stunden är kommen är jag nog sugen på att strukturera upp en svensk allians - om en sådan inte redan finns.

Någon av våra besökare som spelar Pocket Empires?