Jag har spelat en del Tekken 6 senaste dagarna. Det har sina poänger...

...men den där otroliga tjurrusningen binjuremärgen (dvs "adrenalinkörteln" för er som gillar Fear and Loathing...) utsätter min köttklump till uppenbarelse för i Street Fighter infaller sig aldrig riktigt online. Den där vansinnesglädjen, den där totala och maximalt levande galenskapsrushen som uppstår efter en fysisk och psysisk ansträngning utöver det normala, syns inte till. Street Fighter är som att springa ett maraton under tre minuter. Street Fighter är att beblanda sitt väsens mentala energier med framtiden. Tekken är mer som ett... tv-spel.

Var är mitt mentala fallskärmshopp?