Oskar delar med sig: Haven & Hearth
Oskar är en spelbroder till ena spelbrodern. Först tog han med oss på en resa i Dwarf Fortress: Adventure Mode, och därefter beklagade han sig över att han inte kunde ta emot packets på sin laptop via sjukhusets internet, efter att han blivit inlagd för en kollapsad lunga. Han har mer eller mindre bott på sjukhuset sedan dess. Men modig som han är har han slitit sig från det bekväma omhändertagandet för att dela med sig lite mer av sin visdom...
Haven & Hearth: ett jävla skitspel eller en fullträff inom sandlådegenren? Båda delarna skulle jag vilja säga, på grund av samma anledningar. Men först och främst:
Vad är Haven & Hearth?
Jo, det är ett MMO som skapats av ett par svenska universitetsstudenter. Deras riktiga namn har jag aldrig lagt på minnet men på internet kallas dom Jorb och Loftar. Spelet, som är free-to-play, är fortfarande i Alpha-stadie, men har trots det varit igång sedan 2009 och är nu inne på sin fjärde värld.
Vad går det ut på då?
Det är ett survival-spel i low fantasy miljö. Du börjar på någon randomiserad plats i världen med ett par facklor och några bröd i ryggsäcken. Sen gäller det att bygga sig ett hem genom att fälla träd, hugga sten och samla in mat så du inte svälter ihjäl på kuppen. Jo, så är det. Du måste äta. Det är även på det här viset du höjer dina attribut. Olika slag av mat ger poäng mot olika attribut, kaninkött för Agility, björnkött för Strength som exempel. Sen gäller det att hålla en balanserad diet så att dina attribut höjs i takt, för det är alltid det högsta attributet som avgör hur många "matpoäng" du behöver få i dig för nästa höjning.
Låter invecklat?
Det är det, och så där riktigt jävla apsvårt så man sliter sitt hår, gråtandes i foster-ställning. Många väljer att skapa små byar och hjälpas åt. Saker och ting kan bli enklare då, då varje bybo kan specialisera sig på olika områden. Den stora faran med byar är dock att det oftast inte finns mycket heder byborna sinsemellan, och många samhällen faller sönder på grund av interna konflikter. Och gör dom inte det finns det alltid andra byar som inte drar sig för att attackera mindre, oförsvarade samhällen. Ingen är dock värre än den stora ryska faktionen "Absolute Dominance", dussintals byar som har samlats under samma baneér för att sprida skräck i världen. Vad har dessa byar gemensamt, vad gör att dom lyckas hålla ihop så väl när ingen annan gör det? Jo, ingen av dem pratar engelska.
Psykologisk krigsföring finns också i Haven and Hearth.
Random skogsmys. Någon har en båt, men ingen by.
Allting du gör genererar Learning Points, om det så är att binda en tunna, stöpa ett ljus eller skjuta ihjäl en björn med en slunga. Med dessa "LP" köper du sedan nya skills, samt höjer dina nivåer i befintliga skills såsom Carpentry, Exploration, Survival, etc. Här dyker ett av spelets stora brister upp:
Macroing.
Tills ganska nyligen var en stor grej i spelet bland många att låta en bot spamma buckets. På promenad i skogen kunde man plötsligt komma till en glänta där tusen och åter tusen hinkar stod i långa rader. Detta gör att någon som spelar spelet "ärligt", det vill säga, försöker överleva, kanske gör en bucket om den behöver hämta vatten, inte bottar. En sådan spelare kommer inte ha en chans mot en macrokaraktär som på några dagar har tjänat ihop mer LP än vad en normal spelare gör på flera veckors intensivt spelande. Än så länge är detta inte åtgärdat, även om LP-gainen ifrån buckets nu är mindre, så är det en av de saker som drar ner spelupplevelsen.
Men, spelet tilltarar ändå en gammal roguelike-själ som mig själv.
Förberedelser inför masstransport av tegelsten.
Dey call me a ganja farmah'!
Det är extremt oförlåtande. PvP'n är totalt obegränsad, så när på att du behöver köpa en skill som låter dig attackera andra spelare. Döden är lika permanent som i verkligheten. Du kan göra en ny gubbe som är ättling till din förra, och ärva 25-75% av den förras ihoptjänade LP. Det är dock nästan uteslutande 25% du ärver, eftersom det är beroende på en inställning du hade på den förra karaktären. Ju mindre LP du låter dina ättlingar ärva vid eventuell död, desto mer LP tjänar du med din nuvarande gubbe. Andra saker som kan ge lite avsmak, men som nödvändigtvis inte är spelets fel, är ett stort antal griefers i världen. Många älskar att jävlas med dig, bara du ger dem chansen. Maktgalna 13-åringar som har grindat buckets slår ihjäl dig för att du inte lyder deras minsta vink. Tjuvar finns i överflöd och tar alla chanser dem kan.
Port och hamnplats på ett gammalt fort.
Pallisadbygge vid Fort Autism
Något av det viktigaste således är att bygga en mur, som kräver en hel del engagemang att ta sig igenom. Men förutom macroing är spelet klart underhållande. Den oförlåtande miljön/spelmekaniken och misstänksamheten spelare imellan bygger upp en mörk och kall stämning, i kontrast till spelets gulliga Super Nintendo-grafik. Trots sina brister, i synnerhet då macrovänligheten och en hel del andra lätt-exploaterade buggar så bjuder spelet på en hel del spänning och svåra avtändningssymptom om man skulle, t. ex läggas in på sjukhus mitt i sitt spelande.
Utforskande av grotta.
Det är trots allt endast alpha så man får stå ut med att spelet har lite oslipade kanter. I framtiden hoppas jag på mer content i form av craftingrecept, mer djur att bli våldtagen av på skogspromenader och lite mindre frestande buggar att utnyttja.
/Oskar
Kommentarer
Postat av: Daniel
verkar vara ett märkligt spel
Postat av: GonZa
älskar detta spel
Postat av: Joakim
Har själv lagt någon timme på det och måste säga att jag uppskattade det. Har dock inte tid att nörda in mig totalt i allt jag finner intressant. Tyvärr.
Trackback
