Hayley: My first computer game-lovestory
Hayley är en frekvent besökare hos Spelbröderna och här bidrar hon med lite äkta spelkärlek. När Hayley inte väntar på att jag ska ta mig i kragen och lägga upp hennes gästbloggsinlägg så bloggar hon om sitt liv på http://hayleys.blogg.se/
/Joakim
Ja, shit vad ska jag skriva. Joakim, ena delen av Spelbröderna (för er ynkliga stackare som inte visste det xD) skrev och frågade mig ifall jag ville gästblogga. Går ju inte att tacka nej till ett sådant tillfälle!
Det skulle helst vara spelrelaterat (of course). Så nu har jag gnuggat mina kreativitetsknölar och funderat massor. Jag har kommit fram till att det enbart finns ett spel i mitt hjärta (okej nu ljuger jag, det finns massor!) men detta spel har funnits där och bosatt sig där permanent. Jag snackar självklart om Diablo 2. Ett spel som jag började spela när jag var ynka 13 bast och inte hunnit blivit torr bakom öronen ännu.
Spelat etsade sig fast och jag gjorde inget annat än att spela. Och jag kan också ta och erkänna att tv-spel och datorer var något som infann sig hemma hos mig i väldigt sen ålder. Jag fick min första helt egna dator när jag var 14 år (jag fick alltså snylta järnet hos vänner som hade datorer). En IBM med hela 64mb i ram… Woopi-f*cking-doo… Och inte hade vi bredband då heller... Icke, det var modem och jag fick enbart vara på nätet en timme efter klockan sex. Så för er unga som klagar över att det tar lång tid (hela 5 sekunder extra) att tanka ner saker. Tänk er hur det var för mig. Hade jag tur lyckades jag tanka ner EN låt på den timmen som jag faktiskt fick vara online. Fan vad antik jag låter nu då!
Men nog om det. Att spela online var alltså inte ens att tänka på. Men jag älskade spelet ändå och jag ville bli bäst!
När vi fick bredband och jag för första gången spelade online så blev jag totalt beroende. Kanske inte så illa som vissa som lirar WoW där de slutar äta och ignorerar kroppens signaler. Men jag var totalt hooked. Och jag hade fortfarande målet att jag skulle bli bäst... jag spelade och spelade och lyckades till sist komma upp i LVL 80 med en hardcore gubbe.
Och för er som inte vet vad skillnaden på vanlig gubbe och hardcoregubbe är så tänkte jag förklara det här och nu:
[X] Vanlig gubbe: Du dör och kan gå och hämta din kropp, du förlorar lite xp och pengar men du kan fortsätta.
[X] Hardcore gubbe: If you die, your fucked! Jupp, du kan inte hämta din kropp utan du får börja om på LVL 1 med en ny gubbe.
Men denna historia kommer inte att sluta väl för mig. Nej, jag blev PK:ad. Jag hade ägnat min dag åt att spela och hjälpa andra små glin att komma upp i vettiga lvls så att de kunde ta sig till Ancients och få lite extra skillpoints. En öppnar en TP och vi i gruppen drar in och ska spela. Men de jävlarna hade ställt sig runt TP:n och var redo att hugga ner mig så fort jag kom in (jo man kan det tyvärr).
Jag dödade hälften av dem men tillsist tog mina potions slut och de jävlarna stod ivägen så att jag inte kunde gå tillbaka in till TP:n och tillbaka till staden. Jag var alltså fucked. Jag dog och de jävlarna tog alla mina grymma saker som tagit mig nästan ett år att få ihop.
Tonårshormonerna var inte i balans vid det här tillfället så mitt tangentbord bröts i två delar och musen slungades ut i hallen. I två veckor efter det hittade jag tangenter från mitt bord och jag spelade inte Diablo 2 igen på nästan 2 år.
Men jag älskar spelet och äger flera stycken (inte för att jag vill ha flera kopior jag är bara jävligt bra på att tappa bort cd-nycklar). Spelar det gör jag också fortfarande hela 10 år senare. Det är dedikation det! Så ja, det var min lilla story om en upplevelse som ärrade mig djupt i barndomens år… haha!
Har ni några sådana spel eller upplevelser? Jag kan väl ändå inte vara ensam?
/Hayley
Testat: Kudos 2 [PC Indie]
Format: PC
Genre: Simulator
Utvecklare: Positech Games
Pris: €9.99
Release: Oktober 2008
Genre: Simulator
Utvecklare: Positech Games
Pris: €9.99
Release: Oktober 2008
Krigs Get i staden Shitville - en lyckad och materialistisk advokat med katt och flickvän.
Kudos 2 kan klassificeras som ett avskalat och minimalistiskt The Sims.
Livsstilssimulator är således ordet. Man börjar med att skapa sin person och man startar spelomgången som en fattig, smal och otränad servitör, utan utbildning och med få vänner och sen är det upp till en själv att forma sin vardag och sin karaktärs framtid. Därefter tas man till ovanstående skärm där hela spelet utspelar sig.
Du väljer själv hur din karaktär ska leva sitt liv, vilka jobb han ska ta, hur han ska disponera sin fritid. Det finns ett utbud på ensamaktiviteter och ett för sociala aktiviter med dina vänner. Din dag är uppdelad i två sektioner. En vardag använder du ena delen till att jobba, andra till valfri aktivitet. På helgerna är du ledig och kan således utföra två aktiviteter. Det finns även kvällskurser för den som vill studera och komma framåt i livet. Vilket man givetvis vill göra. Efter att ha botaniserat lite i utbudet av kvällskurser faller mitt val på en introduktionskurs i juridik i hopp om framtida profit och allmän statusjakt. Vid sidan om för maximal framgång blev det även en datorkurs samt en i matlagning.
På den högra sidan av skärmen har man mätare som anger allt från hur ensam man är, hur mycket muskler man har, hur pass nykter man är till mätare som ger indikation på om man är introvert eller extrovert, hur pass renlig man är och så vidare. Eftersom spelet är turnbaserat får man planera för framtiden och hur ens val avgör utgången för karaktärens framtid vilket lätt gör att man i desperat jakt på framgång och för att ha råd med ett paraply och kabeltv, lägger sin fritid på att studera och sitta hemma och stirra på väggarna i stället för att gå ut och se sina surt förvärvade småslantar från servitörsjobbet glida bort på aktiviter som påverkar din karaktär negativt.
Ungefär så det verkliga livet kan se ut om man är nykterist, lågutbildad, lågprofilerad, töntig smutsgris som enbart lever för sina AMF-kvällskurser i programmering då det utgör veckans enda sociala aktivitet utöver det arbetet erbjuder - ett arbete du förövrigt hatar av hela din själ och som får dig att känna dig miserabel.
Att gå till arbetet tar en stor del av din energi och om det regnar på dig tar även din glädjemätare stryk så ett paraply är ett måste. Då pengarna är begränsade under spelets gång i den mån att du under större delen av tiden betalar det mesta av din inkomst till dina studier samt bussavgifterna till och från din arbetsplats, sitter du alltså där och stirrar in i väggarna eller sover på soffan för att spara in på utgifterna. Det första som hände mig efter att jag köpt mitt paraply var att jag på vägen hem från min arbetsplats dagen efter hade råkat ut för ett inbrott. Kabeltvn som är en nödvändighet för ens karaktärs mentala välmående stod som tur var kvar, men paraplyt var borta. Konstiga prioriteringar.
Efterhand som du blir färdig med en kurs öppnas vanligtvis en ny yrkesväg eller en högre position inom karriärsområdet upp och det innebär även mer pengar. Vanligtvis ligger de högre betalande arbetsplatserna långt bort vilket gör att du måste pendla med buss - vilket kostar en jävla massa pengar.
Jag råkade hamna i den situationen där jag blev rånad på vägen hem från jobb till den milda grad att jag skulle sakna pengar till bussen dagen efter vilket slutade med att jag var tvungen att sälja allt jag hade samt säga upp på mig som assistent på en advokatfirma för att ta jobb som biltvättare närmare mitt hem under en kort period för att bygga upp kapital till bussresorna. Det kändes tämligen absurt.
Jag blev dessutom rånad på regelbunden basis fram tills det att jag såg mig nödgad att investera mina få dollars och min sällsynta energi på en kurs i Kung Fu - vilket påverkade mina juridikstudier negativt.
Den sociala aspekten av din karaktär avgör och hur pass välmående den är och påverkar överlag i stor omfattning din karaktär. Umgås du med en människa som har dåligt självförtroende kommer det att smitta av sig - detsamma gäller det motsatta. Av någon anledning stöter du bara på människor som är otroligt krävande och vill umgås och hitta på dyra aktiviteter tre till fyra gånger i veckan, vilket gör du att måste avböja en del visiter, vilket i sin tur leder till att dina bekantskaper blir lite sura på dig. Efter att ha nobbat bara ett par inbjudningar står du där utan några som helst vänner. Tämligen absurt.
I ett sådant läge är det bara att förkovra sig i hopp om framtida utdelning, vilket även kommer med mer pengar och större status, men tyvärr känns det inte givande för fem ören.
Sorgligt nog ingår inga kriminella handlingar eller droger i spelet.
Summering:
Bra idé, men i slutändan bara skräp som stjäl liv på grund av sin brist på allmän variation och det faktum att bussresorna kostar så jävla mycket. Inga direkta val jag egentligen gjorde som baserades på saker som välmående och vänskap fick några egentliga direkta konsekvenser på min karaktär, upplevde jag det som efter sexton års tid ingame. Spelet upplevs tämligen meningslöst efter nån kväll. Egentligen redan efter första halvtimmen. Möjligtvis redan efter femte minuten. Där borde jag ha gett upp. Men det gjorde jag inte. Jag ångrar mig.
Livsstilssimulator är således ordet. Man börjar med att skapa sin person och man startar spelomgången som en fattig, smal och otränad servitör, utan utbildning och med få vänner och sen är det upp till en själv att forma sin vardag och sin karaktärs framtid. Därefter tas man till ovanstående skärm där hela spelet utspelar sig.
Du väljer själv hur din karaktär ska leva sitt liv, vilka jobb han ska ta, hur han ska disponera sin fritid. Det finns ett utbud på ensamaktiviteter och ett för sociala aktiviter med dina vänner. Din dag är uppdelad i två sektioner. En vardag använder du ena delen till att jobba, andra till valfri aktivitet. På helgerna är du ledig och kan således utföra två aktiviteter. Det finns även kvällskurser för den som vill studera och komma framåt i livet. Vilket man givetvis vill göra. Efter att ha botaniserat lite i utbudet av kvällskurser faller mitt val på en introduktionskurs i juridik i hopp om framtida profit och allmän statusjakt. Vid sidan om för maximal framgång blev det även en datorkurs samt en i matlagning.
På den högra sidan av skärmen har man mätare som anger allt från hur ensam man är, hur mycket muskler man har, hur pass nykter man är till mätare som ger indikation på om man är introvert eller extrovert, hur pass renlig man är och så vidare. Eftersom spelet är turnbaserat får man planera för framtiden och hur ens val avgör utgången för karaktärens framtid vilket lätt gör att man i desperat jakt på framgång och för att ha råd med ett paraply och kabeltv, lägger sin fritid på att studera och sitta hemma och stirra på väggarna i stället för att gå ut och se sina surt förvärvade småslantar från servitörsjobbet glida bort på aktiviter som påverkar din karaktär negativt.
Ungefär så det verkliga livet kan se ut om man är nykterist, lågutbildad, lågprofilerad, töntig smutsgris som enbart lever för sina AMF-kvällskurser i programmering då det utgör veckans enda sociala aktivitet utöver det arbetet erbjuder - ett arbete du förövrigt hatar av hela din själ och som får dig att känna dig miserabel.
Att gå till arbetet tar en stor del av din energi och om det regnar på dig tar även din glädjemätare stryk så ett paraply är ett måste. Då pengarna är begränsade under spelets gång i den mån att du under större delen av tiden betalar det mesta av din inkomst till dina studier samt bussavgifterna till och från din arbetsplats, sitter du alltså där och stirrar in i väggarna eller sover på soffan för att spara in på utgifterna. Det första som hände mig efter att jag köpt mitt paraply var att jag på vägen hem från min arbetsplats dagen efter hade råkat ut för ett inbrott. Kabeltvn som är en nödvändighet för ens karaktärs mentala välmående stod som tur var kvar, men paraplyt var borta. Konstiga prioriteringar.
Efterhand som du blir färdig med en kurs öppnas vanligtvis en ny yrkesväg eller en högre position inom karriärsområdet upp och det innebär även mer pengar. Vanligtvis ligger de högre betalande arbetsplatserna långt bort vilket gör att du måste pendla med buss - vilket kostar en jävla massa pengar.
Jag råkade hamna i den situationen där jag blev rånad på vägen hem från jobb till den milda grad att jag skulle sakna pengar till bussen dagen efter vilket slutade med att jag var tvungen att sälja allt jag hade samt säga upp på mig som assistent på en advokatfirma för att ta jobb som biltvättare närmare mitt hem under en kort period för att bygga upp kapital till bussresorna. Det kändes tämligen absurt.
Jag blev dessutom rånad på regelbunden basis fram tills det att jag såg mig nödgad att investera mina få dollars och min sällsynta energi på en kurs i Kung Fu - vilket påverkade mina juridikstudier negativt.
Den sociala aspekten av din karaktär avgör och hur pass välmående den är och påverkar överlag i stor omfattning din karaktär. Umgås du med en människa som har dåligt självförtroende kommer det att smitta av sig - detsamma gäller det motsatta. Av någon anledning stöter du bara på människor som är otroligt krävande och vill umgås och hitta på dyra aktiviteter tre till fyra gånger i veckan, vilket gör du att måste avböja en del visiter, vilket i sin tur leder till att dina bekantskaper blir lite sura på dig. Efter att ha nobbat bara ett par inbjudningar står du där utan några som helst vänner. Tämligen absurt.
I ett sådant läge är det bara att förkovra sig i hopp om framtida utdelning, vilket även kommer med mer pengar och större status, men tyvärr känns det inte givande för fem ören.
Sorgligt nog ingår inga kriminella handlingar eller droger i spelet.
Summering:
Bra idé, men i slutändan bara skräp som stjäl liv på grund av sin brist på allmän variation och det faktum att bussresorna kostar så jävla mycket. Inga direkta val jag egentligen gjorde som baserades på saker som välmående och vänskap fick några egentliga direkta konsekvenser på min karaktär, upplevde jag det som efter sexton års tid ingame. Spelet upplevs tämligen meningslöst efter nån kväll. Egentligen redan efter första halvtimmen. Möjligtvis redan efter femte minuten. Där borde jag ha gett upp. Men det gjorde jag inte. Jag ångrar mig.
Skräp
/Joakim
Testat: Recettear: An Item Shop's Tale [PC Indie]
Format: PC
Genre: RPG
Utvecklare: EasyGameStation
Pris: €14.99
Release: Japan 2007, September 2010 USA/Europa
Genre: RPG
Utvecklare: EasyGameStation
Pris: €14.99
Release: Japan 2007, September 2010 USA/Europa
Recettear: An Item Shop's Tale är ett spel om den ständigt närvarande itemshoppen i ett JRPG. Huvudpersonen, Recette, har hamnat i bekymmer sedan hennes far försvunnit och lämnat stora skulder efter sig och hon riskerar att bli av med huset hon bor i. Indrivaren (som av någon anledning är en fé) Tear kommer med det lysande förslaget att Recette kan öppna en butik i hennes fars hus för att på sätt betala av skulderna på lånet. Recette och Tear slår därefter sina giriga skallar tillsammans och ger sin in i månglarbranschen. En item shop påminner mig mångt och mycket om småbutikerna runtom världens storstäder - allt från mat, godis, frukt, glass, leksaker, svärd, smycken och olika former av hälsodrycker saluförs till så stor profit som bara är möjligt.
Recettear startar simpelt med att du får köpa varor från handelsgillet och marknaden i stan till rabatterat pris - varor du därefter ska placera i ditt skyltfönster för att försöka lura in så många kunder som möjligt. Skyltfönsterna och vilka varor du väljer att placera där är viktiga för vilken sorts kunder du kommer att dra in - precis som i verkligheten. Därefter börjar kommersen och köpslåendet när du ska försöka inbringa så stor profit som möjligt från dina kunder utan att göra dessa indiver helt avskräckta - nyckeln till framgång för en näringsidkare är att ha återkommande kunder och tyvärr faller det sig som så att det är svårt att etablera ett förtroende hos en individ man grundlurar. Capitalism, ho!
Ekonomimotorn bygger på att en vara har ett baspris. Du kan köpa varor från handelsgillet eller marknaden för 70% av baspriset. Det händer titt som tätt att någon fattig jävel kommer in till din butik, som du förövrigt så slugt inrett att se så oskyldig ut som möjligt, och är i behov av kapitalförstärkning. Det är i det läget man som en äkta blodsugande katastrofapitalist har världens chans att inbringa profit på andra människors trångmål. Värdet på en viss sorts vara kan även stiga eller sjunka under en kortare period och då gäller den gyllene regeln: köp billigt, sälj till överpris. Pungslå, pungslå, pungslå! Vartenda öre ska du ska! Profit!
Det är helt upp till dig att sätta priset på varan, men var försiktig: blir du för girig har du förlorat en kund. För att hålla det hela intressant får man även kunder som lägger beställningar som man måste lägga på minnet och det kommer även in kunder som frågar efter olika ting och då måste man efter bästa förmåga försöka urtyda vad det är kunden är på jakt efter för vara. Rätt vara är lika med profit, fel vara är slöseri med tid.
Det finns även en grotta som man kan utforska med hjälp av en inhyrd hjälte och då övergår spelet till klassisk grottutforskarstil. Fienderna är något stela med förutsägbara attackmönster. Själv var jag bara nere och vände ett par gånger i grottan och insåg då att det var slöseri med tid. Tid är nämligen någonting man måste ta hänsyn till av den ack så enkla anledningen att spelet är på tid.
Du har fem veckor på dig och dagarna uppdelade i delar av tid och det tar tid att utföra moment. Det tar två portioner tid att att ge sig ner i grottan och det har du inte råd med! För att klara deadlinen med återbetalningen till indrivaren varje vecka så gäller det att försöka inbringa så mycket profit som bara tänkas kan och i grottan hittar man mest sekunda varor och det finns dessutom en risk att man dör och återkommer till butiken tomhänt. Den där grottan utgör nog halva spelet och halva potentialen men tyvärr ser jag mig nödgad att överge den under min genomspelning.
Inledningsvis irriterande den långa monologen mig som man av någon outgrundlig anledning inte kunde hoppa över. Tio minuter av en plågsam, övertydlig tutorial genomleds. Tjugo minuter av en plågsam, övertydlig tutorial genomleds. Instruktioner så basala att det var en förolämning som gång på gång handflatade mig över kinden. Trettio minuter gick av meningslöst babbel med korta stunder av interaktion och därefter ytterligare mental misshandel i form av text. Sedan tryckte jag på W-knappen i ett damputbrott.
Det var pausknappen.
Som även råkar vara knappen man ska trycka på för att hoppa över dialog. Jag log åt mitt slöseri med liv, mina negativa tankar som genomflödat mig och den allmänna irritationen som hade byggts upp i min kropp. Då la jag märke till musiken. En kort ljudslinga som spelas om och om igen in absurdum. Ett av spelets stora svagheter tillsammans med tidssystemet är just ljudet. Musik som efter en kort stund förvandlas till helvetestoner från avgrunden. Efter ett par timmars torterande av mitt psyke fick jag nog och satte datorn på mute.
Annars har det varit en tämligen angenämn om än kort upplevelse, måste jag konstatera. Att köpslå blir snabbt en zenhandling som sker per automatik, undermedvetet, medans kropp och själ slappnar av...
Det är helt upp till dig att sätta priset på varan, men var försiktig: blir du för girig har du förlorat en kund. För att hålla det hela intressant får man även kunder som lägger beställningar som man måste lägga på minnet och det kommer även in kunder som frågar efter olika ting och då måste man efter bästa förmåga försöka urtyda vad det är kunden är på jakt efter för vara. Rätt vara är lika med profit, fel vara är slöseri med tid.
Det finns även en grotta som man kan utforska med hjälp av en inhyrd hjälte och då övergår spelet till klassisk grottutforskarstil. Fienderna är något stela med förutsägbara attackmönster. Själv var jag bara nere och vände ett par gånger i grottan och insåg då att det var slöseri med tid. Tid är nämligen någonting man måste ta hänsyn till av den ack så enkla anledningen att spelet är på tid.
Du har fem veckor på dig och dagarna uppdelade i delar av tid och det tar tid att utföra moment. Det tar två portioner tid att att ge sig ner i grottan och det har du inte råd med! För att klara deadlinen med återbetalningen till indrivaren varje vecka så gäller det att försöka inbringa så mycket profit som bara tänkas kan och i grottan hittar man mest sekunda varor och det finns dessutom en risk att man dör och återkommer till butiken tomhänt. Den där grottan utgör nog halva spelet och halva potentialen men tyvärr ser jag mig nödgad att överge den under min genomspelning.
Inledningsvis irriterande den långa monologen mig som man av någon outgrundlig anledning inte kunde hoppa över. Tio minuter av en plågsam, övertydlig tutorial genomleds. Tjugo minuter av en plågsam, övertydlig tutorial genomleds. Instruktioner så basala att det var en förolämning som gång på gång handflatade mig över kinden. Trettio minuter gick av meningslöst babbel med korta stunder av interaktion och därefter ytterligare mental misshandel i form av text. Sedan tryckte jag på W-knappen i ett damputbrott.
Det var pausknappen.
Som även råkar vara knappen man ska trycka på för att hoppa över dialog. Jag log åt mitt slöseri med liv, mina negativa tankar som genomflödat mig och den allmänna irritationen som hade byggts upp i min kropp. Då la jag märke till musiken. En kort ljudslinga som spelas om och om igen in absurdum. Ett av spelets stora svagheter tillsammans med tidssystemet är just ljudet. Musik som efter en kort stund förvandlas till helvetestoner från avgrunden. Efter ett par timmars torterande av mitt psyke fick jag nog och satte datorn på mute.
Annars har det varit en tämligen angenämn om än kort upplevelse, måste jag konstatera. Att köpslå blir snabbt en zenhandling som sker per automatik, undermedvetet, medans kropp och själ slappnar av...
Summering:
Ett kul tidsfördriv med kort livslängd. Recettear: An Item Shop's Tale är ett spel med outnyttjad potential. En uppföljare med modifierat tidssystem, större utbud och mer musik hade varit att önska. Ramlar du över det under en rea (som i skrivande stund så är det halva priset på Steam) eller liknande kan det däremot vara väl värt dina pengar för en sisådär åtta-tio timmars cyldinderhattsmasturberande. Profit!
/Joakim
Testat: Din's Curse [PC Indie]
Format: PC
Genre: Action RPG aka Hack'N'Slash
Utvecklare: Soldak Entertainment
Pris: $19.99
Release: 31 mars 2010
Genre: Action RPG aka Hack'N'Slash
Utvecklare: Soldak Entertainment
Pris: $19.99
Release: 31 mars 2010
Din's Curse är en klon. En Diabloklon, för att specificera mig. Du vet antagligen vad det betyder. Peka, klicka. Hacka, slasha. Klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick! Döda, döda, döda, döda, plocka upp saker, döda, döda, klick, klick, klick, döda, plocka upp saker, klick, klick, klick.
Klick
Klick, klick, klick...
Diabloklon var ordet. Man får en quest, ger sig ner i en grotta av valfritt slag, slaktar monster mot erfarenhetspoäng och utrustning. Din's Curse försöker skilja sig från mängden genom att även bjuda på en dynamisk spelvärld. Det innebär att samtliga kartor- och grottor är slumpmässigt genererade. Din's Curse bjuder oss även på ett skillsystem med standardutbudet av klasser i ett Action RPG men med 141 olika klasskombinationer. En hel drös, med andra ord. Annars då?
Klick, klick, klick
Helt plötsligt anfalls staden. En kyrklocka börjar ringa, och jag börjar i panik rusa runt för att hitta teleporten tillbaka till staden som är under attack. Det var alltså en del av den dynamiska spelvärlden som visade sitt anlete. Inledningsvis upplever jag det som något positivt då variationen ökar tämligen dramatiskt, men efter att ha varit i staden och pillat runt i mitt inventory lämnade jag datorn för en kort tidsperiod då något mer nödvändigt påkallade min uppmärksamhet. I staden är man ju säker och behöver inte pausa resonerade mitt diablovana undermedvetna. När jag väl slår mig ner vid datorn igen ligger min Krigsget där död. Återupplivning mot XP-straff... suck....
Klick, klick, klick
Recensioner jag läst av Din's Curse har mycket positivt att säga om spelet och betygen är tämligen höga, och visst, det är lätt att få den där: "lite till... lite till" känslan, men frågan man ska ställa sig är: Varför!? Det finns ingen som helst jävla anledning att lägga tid på det här spelet! Men, sen inser jag att jag spelar solo och att ett sånt här spel handlar om co-op och multiplayerupplevelsen som jag ännu inte gett mig in på. Efter en kort stunds kontemplation inser jag att den delen av spelet nog ger Din's Curse sitt värde
Slutsats:
Om en ful Diabloklon med allt vad det innebär av slaktade kontroller är vad du är på jakt efter så bör du ta dig en titt på Din's Curse. Förutsättningen bör även vara att du har en bekant att spela med. Annars - leta efter annat tidsfördriv.
Läs även:
Testat: Eufloria [PC Indie]
Testat: Zombie Driver [PC Indie]
Klick, klick, klick...
Diabloklon var ordet. Man får en quest, ger sig ner i en grotta av valfritt slag, slaktar monster mot erfarenhetspoäng och utrustning. Din's Curse försöker skilja sig från mängden genom att även bjuda på en dynamisk spelvärld. Det innebär att samtliga kartor- och grottor är slumpmässigt genererade. Din's Curse bjuder oss även på ett skillsystem med standardutbudet av klasser i ett Action RPG men med 141 olika klasskombinationer. En hel drös, med andra ord. Annars då?
Klick, klick, klick
Det första som slår mig är att spelet är ytterst otilltalande. Utseendet är tämligen osympatiskt. Grafiken är som regel alltid sekundär för mig, men det här är knappt okej, indie eller inte. Diablo 1 kom 1997. Fjorton år har gått. Det såg och lät bättre ut än vad Din's Curse gör. Det andra som slår mig när jag påbörjar mitt überslaktande med min krigare är att monsterna tappar tämligen mycket loot. Mitt inventory blir fullt på bara några minuter och jag får påbörja rensandet. Det tredje som slår mig är att det tar tid att öppna kistor och att det tar tid att identifiera items. Va i he.... Dropraten är skyhög, oidentiferade objekt vanligt förekommande och kistor finns lite här och där. Allt tar tid. Varje identifiering stjäl säker två-tre sekunder av mitt liv.
Ett hack'n'slash är alltid en tidsdödare, oavsett hur man vrider och vändern på det så ska man grinda. Att då som spelutvecklare ha mage att stjäla ytterligare levnadstid från mig gör mig förbryllad. Jag menar, vafan, det är rätt många lådor att öppna och saker att identifiera. Fullständigt poänglöst.
Klick, klick
Ett hack'n'slash är alltid en tidsdödare, oavsett hur man vrider och vändern på det så ska man grinda. Att då som spelutvecklare ha mage att stjäla ytterligare levnadstid från mig gör mig förbryllad. Jag menar, vafan, det är rätt många lådor att öppna och saker att identifiera. Fullständigt poänglöst.
Klick, klick
Helt plötsligt anfalls staden. En kyrklocka börjar ringa, och jag börjar i panik rusa runt för att hitta teleporten tillbaka till staden som är under attack. Det var alltså en del av den dynamiska spelvärlden som visade sitt anlete. Inledningsvis upplever jag det som något positivt då variationen ökar tämligen dramatiskt, men efter att ha varit i staden och pillat runt i mitt inventory lämnade jag datorn för en kort tidsperiod då något mer nödvändigt påkallade min uppmärksamhet. I staden är man ju säker och behöver inte pausa resonerade mitt diablovana undermedvetna. När jag väl slår mig ner vid datorn igen ligger min Krigsget där död. Återupplivning mot XP-straff... suck....
Klick, klick, klick
Slutsats:
Om en ful Diabloklon med allt vad det innebär av slaktade kontroller är vad du är på jakt efter så bör du ta dig en titt på Din's Curse. Förutsättningen bör även vara att du har en bekant att spela med. Annars - leta efter annat tidsfördriv.
/Joakim
Läs även:
Testat: Eufloria [PC Indie]
Testat: Zombie Driver [PC Indie]
Minecraft går snart in i betastadiet
Minecraft är som bekant fortfarande bara i alfastadiet, men den 20:e december kommer nya uppdateringar till spelet och Minecraft går då in i betastadiet enligt Markus "Notch" Persson. Priset på spelet kommer även att stiga från nuvarande 10 euro till 15 euro. Passa på och köp nu, med andra ord! Just do it!
WoW slog rekord
Det sägs att Cataclysm expansionen till WoW sålde 3,3 miljoner under dom första 24 timmarna det var släppt och slog då rekordet och blev det snabbaste säljande PC spelet genom tiderna. Det förra rekordet hade Wrath of the lich king som bara mäktade med 2,8 miljoner dom första 24 timmarna.
Jag själv har nu under den senaste veckan spenderat en del tid i spelet efter ett 2 års uppehåll. Och allt jag kan säga att efter jag började spela spelet när det släpptes den 11 februari 2005 så har spelet blivit bara lättare och lättare. Nu har jag inte testa något end game sedan lvl capsen var på 60 och man körde 40 manna raider i MC, AQ, BWL m.m. men att levla en karaktär går väldigt fort. Tog 20 levlar på en nystartad karaktär på under 10 timmar. Easy var ordet.
Spelet har runt 12 miljoner aktiva spelare och det är en imponerande siffra. Det blir en del $$$ i månaden Activision/Blizzard drar in i månaden.
Jag själv har nu under den senaste veckan spenderat en del tid i spelet efter ett 2 års uppehåll. Och allt jag kan säga att efter jag började spela spelet när det släpptes den 11 februari 2005 så har spelet blivit bara lättare och lättare. Nu har jag inte testa något end game sedan lvl capsen var på 60 och man körde 40 manna raider i MC, AQ, BWL m.m. men att levla en karaktär går väldigt fort. Tog 20 levlar på en nystartad karaktär på under 10 timmar. Easy var ordet.
Spelet har runt 12 miljoner aktiva spelare och det är en imponerande siffra. Det blir en del $$$ i månaden Activision/Blizzard drar in i månaden.
/Emil
Super Meat Boy Special Edition
Super Meat Boy får en fysisk specialutgåva till PC. Det är alltså Super Meat Boy med lite filmer som följer utvecklingen, illustrationer och diverse konceptbilder. Priset hamnar på cirka 20 dollar. Planerad release till slutet av januari, nästa år. Det tuffa omslaget gör det här till ett eventuellt måste för min del.
/Joakim
Via: Gamesetwatch
Testat: Zombie Driver [PC Indie]
Format: PC / Genre: Racingslakt
Utvecklare & Utgivare: Exor Studios
Pris: $9.99
Zombie Driver är ett racingslakt-bilspel i stil med Carmaggeddon med klassisk GTA-topdownpersektiv. Kämpa dig igenom gatorna i en stad som råkat ut för en förödande kemikalieolycka som omvandlat majoriteten av stadens befolkning till hjärndöda zombies. Den största uppenbara skillnaden från alla andra zombiespel som släppts på senaste tiden är att du får slakta odöda genom att plöja igenom zombiehorderna med bil, men självfallet har du även vapen som kulsprutor och eldkastare monterade på bilen för att öka på slaktfaktorn.
Det finns även nitros! Woohoo!
Du kör alltså bil. Börjar med en taxi, men låser efterhand upp flera alternativa fordon (racingbil, limousin, ambulans, buss osv). Det finns en story som jag inte orkat lägga ner fler än ett par sekunders engagemang på - i slutändan ska du uteslutande plöja dig igenom horder av zombies och rädda överlevande mot poäng, eller i det här fallet pengar, som du sedan kan använda för att uppgradera din bil till en rullande variant av ett zombieslakthus. Än så länge är allt som det bör vara, ty det är inte för storyn man väljer att spela den här typen av spel. Det är nöjesslakten det handlar om. Prepubertala fantasier fostrade av åttiotalets videovåld som hägrar i horisonten. Braaaains...
Jag är inte imponerad. Styrningen upplever jag sisådär, och kontrollen är alltid A och O när man försöker precisionsstyra ett fordon i hög hastighet samtidigt som man plöjer ner zombiehundar som kommer springandes mot en i stora klungor. Tyvärr plöjer man oundvikligen in i en massa lampor, olika former av bråten, hus och annat skit längs vägen stup i kvarten när man försöker navigera sig till så många kills som möjligt.
Grafiken är helt okej och nostalgikänslan från hare krishna-slaktandet från Grand Theft Auto (originalet) gör att man inledningsvis drar lite på mungiporna. Där tar däremot allt det roliga slut. Samma skit, om och om igen. Kör från punkt A till punkt B för att rädda överlevande, ta dig sedan från punkt B till A för att lämna överlevande för att därefter ta dig från punkt A till punkt C för att rädda fler överlevande till punkt A. Samt slakta en massa zombies på vägen.
Eeeeeeld!
Slutsats:
Tio dollar för zombieslakt med bil? Nej, det här spelet underhåller inte i mer än ett tiotal minuter och för sextio-sjuttio kronor beroende på valutakurs så får man ju ett paket cigg och två öl på bolaget för samma summa slavmedel. I det här fallet lägger jag hellre mina pengar på cigg och öl, framför Zombie Driver.
Titta även på:
Videorecension av Zombie Apocalypse [XBLA, PSN]
Läs även:
Testat: Eufloria [PC Indie]
Det finns även nitros! Woohoo!
Du kör alltså bil. Börjar med en taxi, men låser efterhand upp flera alternativa fordon (racingbil, limousin, ambulans, buss osv). Det finns en story som jag inte orkat lägga ner fler än ett par sekunders engagemang på - i slutändan ska du uteslutande plöja dig igenom horder av zombies och rädda överlevande mot poäng, eller i det här fallet pengar, som du sedan kan använda för att uppgradera din bil till en rullande variant av ett zombieslakthus. Än så länge är allt som det bör vara, ty det är inte för storyn man väljer att spela den här typen av spel. Det är nöjesslakten det handlar om. Prepubertala fantasier fostrade av åttiotalets videovåld som hägrar i horisonten. Braaaains...
Jag är inte imponerad. Styrningen upplever jag sisådär, och kontrollen är alltid A och O när man försöker precisionsstyra ett fordon i hög hastighet samtidigt som man plöjer ner zombiehundar som kommer springandes mot en i stora klungor. Tyvärr plöjer man oundvikligen in i en massa lampor, olika former av bråten, hus och annat skit längs vägen stup i kvarten när man försöker navigera sig till så många kills som möjligt.
Grafiken är helt okej och nostalgikänslan från hare krishna-slaktandet från Grand Theft Auto (originalet) gör att man inledningsvis drar lite på mungiporna. Där tar däremot allt det roliga slut. Samma skit, om och om igen. Kör från punkt A till punkt B för att rädda överlevande, ta dig sedan från punkt B till A för att lämna överlevande för att därefter ta dig från punkt A till punkt C för att rädda fler överlevande till punkt A. Samt slakta en massa zombies på vägen.
Eeeeeeld!
Slutsats:
Tio dollar för zombieslakt med bil? Nej, det här spelet underhåller inte i mer än ett tiotal minuter och för sextio-sjuttio kronor beroende på valutakurs så får man ju ett paket cigg och två öl på bolaget för samma summa slavmedel. I det här fallet lägger jag hellre mina pengar på cigg och öl, framför Zombie Driver.
/Joakim
Titta även på:
Videorecension av Zombie Apocalypse [XBLA, PSN]
Läs även:
Testat: Eufloria [PC Indie]
Testat: Eufloria [PC Indie]
Format: PC / Genre: Strategi
Utvecklare & Utgivare: Rudolph Kramer och Alex May
Pris: €16.99
Eufloria till PC är ett avskalat och minimalistiskt RTS-spel om utforskning och erövring av asteroider. Vänster musknapp utgör spelets enda kontroll. På asteroiderna planterar man träd som antingen försvarar din asteroid eller producerar seedlings (fröplantor) som utgör ens attackstyrka. Ditt mål är att ta över alla asteroider på kartan. Spelet startar enkelt och bara genom att vänta så samlar man en större och större armé som man sedan kan översvämma sin motståndare med. Eufloria är vackert, lugnt, nästintill harmoniskt om man bortser från stunderna när man får se sin grandiosa armé av fröplantor sätta livet till och det enda som återstår är att vänta och vänta för att producera ytterligare en grandios armé att attackera med. Datormotståndaren har samma förutsättningar som en själv, och spelets svårighetsgrad ökar ju längre in i kampanjläget man kommer, men under spelets första 20 banor så handlar det mest om att pumpa träd som i sin tur pumpar fröplantor för att sedermera gå till attack - bristen på fientlig AI är något enerverande och tiden går stundtals oändligt långsamt och det upplevs som att man klickar rundor mest för att ha något att göra. I grund och botten kan du bygga ett par träd på din asteroid, gå på skithuset, återvända till datorn, attackera, vinna.
Jag har lagt en stor del av min lördagsförmiddag på Eufloria och inledningsvis var jag hoppfull och ansåg det vara en zenliknande upplevelse. Men, tiden går och det gör även mitt tålamod.
Slutsats:
Jag diggar atmosfären som är vacker och harmoniskt, men spelet är slött.. och dyrt. Det är inte dåligt, inte alls, däremot är det fullständigt oengagerande. Eufloria har stulit fyra timmar av mitt liv utan att ge tillbaka något. Dålig stil.
Jag diggar atmosfären som är vacker och harmoniskt, men spelet är slött.. och dyrt. Det är inte dåligt, inte alls, däremot är det fullständigt oengagerande. Eufloria har stulit fyra timmar av mitt liv utan att ge tillbaka något. Dålig stil.
/Joakim
Jag gillar...
... det faktum att Thomas Arnroth, som är tv-spelsrecensent för SVTs "Godmorgon Sverige", aldrig sett så ovårdad ut i TV förut (av det jag sett). Han har nämligen haft Civilization V på spelschemat. Jag log igenkännande när jag såg hans orakade, flottiga uppenbarelse och den svackande blicken när han rabblar på om att det är lätt att förlora tidsperspektivet och att allting "flyter ihop"....
Civilizationjunkies. Äkta gamers. :)
Civilizationjunkies. Äkta gamers. :)
/Joakim
WoW Cataclysm
Jaha, då var det dags för runt 11 miljoner att sitta framför sina kära blinkade skärmar och njuta till ett av våra tids mest beroendeframkallande spel. Men dom får vänta tills den 7 december när spelet släpps.
Var själv fast i träsket ett tag men på min tid så var lvl cap på 60 och 40 man instanserna BWL och MC. Det har hänt en hel del sedan dess och en del ändringer till denna expansion var ju väntat. Två nya raser, lvl cap 85, ett omgjort Azeroth m.m.
Skulle vilja spela det, men min tid finns inte för ett spel som kräver så mycket tid som denna.
Var själv fast i träsket ett tag men på min tid så var lvl cap på 60 och 40 man instanserna BWL och MC. Det har hänt en hel del sedan dess och en del ändringer till denna expansion var ju väntat. Två nya raser, lvl cap 85, ett omgjort Azeroth m.m.
Skulle vilja spela det, men min tid finns inte för ett spel som kräver så mycket tid som denna.
/Emil
Blizzard bannar StarCraft II-fuskare
Som Blizzard tidigare varnat om så har deras banhammer plockats fram och mosat lite vedervärdiga as som inte kan hålla sig till fair play. Det handlar alltså om över 5 000 konton som antingen blivit temporärt avstängda eller helt bannade från StarCraft II efter att ha använt sig av olika hacks.
Femtusen är en del individer men kommer inte ens i närheten av massbannen 2008 i World of Warcraft där 350 000 konton strök med.
Femtusen är en del individer men kommer inte ens i närheten av massbannen 2008 i World of Warcraft där 350 000 konton strök med.
Bra jobbat Blizzard. Rensa ut asen!
/Joakim
Via: Kotaku
EVE Online-spelare stjäl ISK värt 315,000;-
Jag älskar EVE Online!
Jag har bara testat spelet i ett par timmar och kom snabbt fram till att det var ett spel som inte passade mig, mest på grund av den enorma dötid man är tvungen att investera på att ta sig från punkt A till punkt B. Rymden är en stor, tom plats. Men, spelvärlden är fantastisk och med ett community som får mig att bli varm om hjärtat. Jag älskar EVE Online för det fungerar som en reflektion av hur världen fungerar i verkligheten. Det handlar om stölder, det handlar om pirater, det handlar om svek, det handlar om förräderi.
Den elfte augusti i år skrev jag om att sex års speltid hade blivit förstört i en piraträd i EVE Online vilket motsvarade niotusen svenska riksdaler. Inte för att den händelsen varit rekord i reella monetära mått mätt, men den här scamen tar nog rekordet och summan värdet motsvarar får mig att älska EVE Online ännu mera.
Häromveckan inträffade nämligen den största scamen i spelets historia. Ett populärt investeringsföretag i spelet, Titans4U, blev plundrat, av grundaren "Bad Bobby". Med ett sådant namn bör folk vara uppmärksamma, men på Internet kan ingen höra dig skrika av idioti. "Bad Bobby" satte igång sin plan redan med grundandet av Titans4U för flera år sedan, först genom att skapa sig en positiv och ärlig image genom att agera seriös investerare som alltid gav avkastning till alla som ville delta...
... och nu står vi här idag.
Investeringsföretagets styrelse ersattes en efter en av falska karaktärer skapade av "Bad Bobby" och när han hade själv utgjorde över halva styrelsen tog han kontroll över både ritningar till rymdskepp och en stor mängd in-game valuta. Allt till ett värde av 315-tusen svenska spänn.
Blev folk som spelar EVE Online upprörda?
Nej. Bad Bobby har fått motta mängder med gratulationer och lyckoönskningar från folk som blivit av med sina investeringar. :)
Jag älskar konceptet som EVE Online utgör. Det är som verkligheten. Fast mycket vackrare och trevligare.
/Joakim
Via: Massively
Sex års speltid förstört i piraträd i EVE Online
Av ett flertal anledningar har prenumerationer, s.k "Pilot License Extensions" (PLEXes) på EVE Online blivit ett ingame objekt som man kan köpa, sälja och byta med andra spelare, samt förvara i rymdskeppens lastningsutrymme.
Sjuttiofyra stycken "PLEXes" - 30-dagars prenumerationer befann sig härförleden lastade på ett klent rymdskepp i ett farligt piratstråk i EVE-universumet. Två pirater scannade av lasten och attackerade, men i stället för att stjäla lasten och sälja den in-game så förstörde piraterna lasten i raiden.
Sjuttiofyra 30-dagarskoder motvarar mer än sex års speltid och den totala kostnaden hamnar på $1295.
Så kan det gå...
Sjuttiofyra stycken "PLEXes" - 30-dagars prenumerationer befann sig härförleden lastade på ett klent rymdskepp i ett farligt piratstråk i EVE-universumet. Två pirater scannade av lasten och attackerade, men i stället för att stjäla lasten och sälja den in-game så förstörde piraterna lasten i raiden.
Sjuttiofyra 30-dagarskoder motvarar mer än sex års speltid och den totala kostnaden hamnar på $1295.
Så kan det gå...
/Joakim
Via: Massively
Releaseparty för StarCraft II i Hufvudstaden
Webhallen (*muttrar*) har releasparty för det otroligt hett efterlängtade StarCraft II i Stockholm vid midnatt till releasedagen. Det är i skrivandes stund således 5 dagar och 3 timmar dit.
Stulet från deras hemsida:
"Specialpris: Standardutgåvan av spelet säljs för 379:- (ord. pris 429:-)
Konsert: Ett liveband framför ett medley av låtar från StarCraft och StarCraft II.
CosPlay: Svida om till din bästa StarCraft-stass och kom till releasen som Jim Raynor, Tassadar eller varför inte en zergling? Fina priser utlovas till de bäst klädda.
Quiz: Delta i Blizzards StarCraft-quiz. Fem personer går vidare från Webhallen och ställs mot vinnarna från fyra andra officiella nattreleaser runt om i Europa i utlottningen av en resa till BlizzCon.
Signering: Producenten bakom StarCraft II, Chris Sigaty, är på plats och signerar spel och affischer.
Give-aways: Alla som köper spelet får bl.a. en exklusiv StarCraft II-poster. De tio första kommer att få köpa Collector's Edition för 1:-.
Att vara tidig och stå långt fram i kön kommer att löna sig... Space Marine n00Bz-figurer, StarCraft II-romanen Heaven's Devils, World of Warcraft Magazine, T-Shirts, StarCraft II-pussel m.m kommer att lottas ut och/eller ges till de som är på plats tidigt. "
Stulet från deras hemsida:
"Specialpris: Standardutgåvan av spelet säljs för 379:- (ord. pris 429:-)
Konsert: Ett liveband framför ett medley av låtar från StarCraft och StarCraft II.
CosPlay: Svida om till din bästa StarCraft-stass och kom till releasen som Jim Raynor, Tassadar eller varför inte en zergling? Fina priser utlovas till de bäst klädda.
Quiz: Delta i Blizzards StarCraft-quiz. Fem personer går vidare från Webhallen och ställs mot vinnarna från fyra andra officiella nattreleaser runt om i Europa i utlottningen av en resa till BlizzCon.
Signering: Producenten bakom StarCraft II, Chris Sigaty, är på plats och signerar spel och affischer.
Give-aways: Alla som köper spelet får bl.a. en exklusiv StarCraft II-poster. De tio första kommer att få köpa Collector's Edition för 1:-.
Att vara tidig och stå långt fram i kön kommer att löna sig... Space Marine n00Bz-figurer, StarCraft II-romanen Heaven's Devils, World of Warcraft Magazine, T-Shirts, StarCraft II-pussel m.m kommer att lottas ut och/eller ges till de som är på plats tidigt. "
Så är det. Någon länk förtjänar däremot inte företaget. 50kr eller Hadouken! Men, likväl, 27:e juli är det GO GO GO! Personligen har jag knappt någon speltid vilket gör mig lite nedstämd. Men mums, vilket spel.
/Ena brodern
StarCraft II-specifikationer
Om två veckor släpps StarCraft II. Sjukt episkt. Men, den stora frågan är ju om din gamla plåtburk med ett par år på nacken klarar av årtiondets spelsläpp? Här har ni datorspecifikationerna:
Minimum System Requirements*:
PC: Windows XP/Windows Vista/Windows 7 (Latest Service Packs) with DirectX 9.0c
2.6 GHz Pentium IV or equivalent AMD Athlon processor
128 MB PCIe NVIDIA GeForce 6600 GT or ATI Radeon 9800 PRO video card or betterMac: Mac OS X 10.5.8, 10.6.2 or newer
Intel Processor
NVIDIA GeForce 8600M GT or ATI Radeon X1600 or betterPC/Mac: 12 GB available HD space
1 GB RAM (1.5 GB required for Windows Vista/Windows 7 users, 2 GB for Mac users)
DVD-ROM drive
Broadband Internet connection
1024X720 minimum display resolution*Note: Due to potential programming changes, the Minimum System Requirements for this game may change over time.
Recommended Specifications:
PC: Windows Vista/Windows 7
Dual Core 2.4Ghz Processor
2 GB RAM
512 MB NVIDIA GeForce 8800 GTX or ATI Radeon HD 3870 or betterMac: Intel Core 2 Duo processor
4 GB system RAM
NVIDIA GeForce 9600M GT or ATI Radeon HD 4670 or better
/Joakim
Jin Air och StarCraft II-flygplan
Sydkorea är som vi alla vet en extremt speltokig nation, och är det något dessa små lurviga sydostasiater verkligen älskar så är det StarCraft. För att fira den stundande releasen av det hett efterlängtade realtidsstrategispelet StarCraft II så Blizzard och Jin Air ingått ett samarbete. Resultatet är nördigt coolt:
Relaterat:
Koreanerna ser potentialen
Relaterat:
Koreanerna ser potentialen
/Joakim
PS. Alla sydkoreaner med aktiva WoW-konton kommer dessutom att få spela spelet gratis
Källa: VG247.com
Källa: VG247.com
Portal 2 uppskjutet till 2011
Valve har låtit meddela att Portal 2 som var planerat till en release till julen 2010 har nu blivit framflyttat. Anledningen får vi veta av deras pressrelease som har rubriken:
VALVE ANNOUNCES MAKING GAMES IS HARD
Humor? Definitivt.
Humor? Definitivt.
/Joakim
Sega Mega Drive-klassiker nu på Steam
Sega Mega Drive-spel finns nu att köpa till Windows via Steam för $2.99.
Tanke 1: Sluta pungslå kulturarvet på profit
Tanke 2: Emulering av gamla tv-spel är kärlek
Tanke 3: Sprid kärleken
Tanke 1: Sluta pungslå kulturarvet på profit
Tanke 2: Emulering av gamla tv-spel är kärlek
Tanke 3: Sprid kärleken
/Joakim
StarCraft II-betan förlängs
StarCraft II-betan som skulle avslutas måndagen den 31:e maj förlängs en vecka. Från forumet:
"We previously announced that the first phase of the StarCraft II beta test would be coming to a close in all regions on Monday, May 31. In order to prepare for the final phase of beta testing, we plan to extend the current phase in all regions until Monday, June 7. After this date, the beta test will be unavailable for several weeks while we make some hardware and software configuration changes for the final phase of the beta test and the release of the game. We plan to bring the beta test back online for a couple of weeks prior to the game’s launch to complete our testing. We’ll have more details to share about when this final phase will begin at a later date.
We’d like to thank all of our beta-test participants for your enthusiasm, dedication, and valuable feedback during the beta test, and we look forward to hearing more of your thoughts on the StarCraft II beta test as the game’s July 27 launch approaches "
"We previously announced that the first phase of the StarCraft II beta test would be coming to a close in all regions on Monday, May 31. In order to prepare for the final phase of beta testing, we plan to extend the current phase in all regions until Monday, June 7. After this date, the beta test will be unavailable for several weeks while we make some hardware and software configuration changes for the final phase of the beta test and the release of the game. We plan to bring the beta test back online for a couple of weeks prior to the game’s launch to complete our testing. We’ll have more details to share about when this final phase will begin at a later date.
We’d like to thank all of our beta-test participants for your enthusiasm, dedication, and valuable feedback during the beta test, and we look forward to hearing more of your thoughts on the StarCraft II beta test as the game’s July 27 launch approaches "
/Joakim
