Rapala Tournament Fishing - Joakim tittar ner i avgrunden, och den våldtar hans själ
Vill du checka ut förståndet och checka in på mentalsjukhus? Klart du vill! Rapala Tournament Fishing hjälper dig på traven.
Då jag för ett tag sedan upptäckte den fantastiska möjligheten att låna tv-spel på biblioteket, har jag fått möjlighet att testa spel jag aldrig annars skulle få möjlighet att pröva, mest på grund av begränsat utbud. Det finns mycket skräp, och det här spelet är ett sådant.
I regel ser jag på mig själv som ett brinnande och irrande tomtebloss som nyfiket utforskar universums oändlighet och alla dess för mig tillgängliga perspektiv. Men, jag har öppnat Pandoras ask, och jag är rädd. Jag är hårdhudad. Jag är uppväxt med internet och allt vad det innebär i form av mondo, gore och bizzare. Utsatt för djurporr och videoklipp på ryska soldater som får halsen avskurna sedan tidig ålder. Hjärntvättad av zombiefilmer och lyrik från döds- och black metal. Jag är en individ som på fullt allvar och med glödande intensitet förespråkat yxmord på folk som ringer fel - mest för sakens skull. Jag har akivt försökt supa ihjäl mig som tidsfördriv på äckliga tyska metalfestivaler, år efter år, alternativt gräva tyskfällor och försöka få tyskar att bryta benen. Av ren illvilja på grund av deras fulhet. Och, för att det är en rätt kul grej att åka till Tyskland för att hata tyskar åtta år i sträck. Den billiga, psykiskt nedbrytande alkoholen agerar dessutom lockbete. Men det här pallar knappt mitt psyke av. Jag saknar nästan ord för upplevelsen och jag blir gråtfärdig när jag tänker på det. Men jag ska göra ett försök.
Pissiga instruktioner
Feature: båtjävel med värdelös styrning.
I regel ser jag på mig själv som ett brinnande och irrande tomtebloss som nyfiket utforskar universums oändlighet och alla dess för mig tillgängliga perspektiv. Men, jag har öppnat Pandoras ask, och jag är rädd. Jag är hårdhudad. Jag är uppväxt med internet och allt vad det innebär i form av mondo, gore och bizzare. Utsatt för djurporr och videoklipp på ryska soldater som får halsen avskurna sedan tidig ålder. Hjärntvättad av zombiefilmer och lyrik från döds- och black metal. Jag är en individ som på fullt allvar och med glödande intensitet förespråkat yxmord på folk som ringer fel - mest för sakens skull. Jag har akivt försökt supa ihjäl mig som tidsfördriv på äckliga tyska metalfestivaler, år efter år, alternativt gräva tyskfällor och försöka få tyskar att bryta benen. Av ren illvilja på grund av deras fulhet. Och, för att det är en rätt kul grej att åka till Tyskland för att hata tyskar åtta år i sträck. Den billiga, psykiskt nedbrytande alkoholen agerar dessutom lockbete. Men det här pallar knappt mitt psyke av. Jag saknar nästan ord för upplevelsen och jag blir gråtfärdig när jag tänker på det. Men jag ska göra ett försök.
Pissiga instruktioner
Feature: båtjävel med värdelös styrning.
Finnen och den presumtiva båtflyktingen Lauri Rapala skapade ett av de första artificiella lockbetena 1936 med hjälp av en skomakarkniv, en kork och lite folie från en chockladförpackning. 71 år senare kommer det här spelet. Damn you, finnjävel, damn you to hell! Hade han inte redan varit död så hade jag fan sökt upp och mördat honom! Men, jag får trösta mig med en gravskändning.
Fiskesimulatorer tillhör världens sämsta subgenre, spelar verkligen i den sämsta divisionen, och det här spelet tillhör förhoppningsvis bottenskrapet (om det nu finns något annat än bottenskrap) av den divisionen. Du kan alltså föreställa dig hur värdelöst Rapala Tournament Fishing faktiskt är. Till att börja med vill jag konstatera att fiskesimulatorer är lika värdelöst poänglösa som att stirra på en DVD av en brinnande brasa. Hela poängen med fiske är upplevelsen, och den får man förståeligt nog inte genom en TV, inomhus. Möjligtvis under scenariot att man trippar på LSD.
Det finns fyra spellägen: Tournament, Free Fishing, Arcade Challenge och Time Challenge. Vilket egentligen är helt ovidkommande då spelet är obegripligt repetativt och styrningen allt annat än godkänd. Ett spel står och faller med sina kontroller, och utförandet i det här spelet är ett hån mot fiskefantaster. Det repetativa speluplägget kan man se som en ren krigsförklaring, ungefär som när Tyskland invaderade Polen 1939. Det enda du gör är att ta din båt till en lämplig plats, slänga ut betet, spendera en halv eon på att locka till dig en ful fisk och sedan fånga den. Efter området är tömt drar du vidare och upprepar. Där har du spelhelvetet! PR-folket skryter med att det innehåller 20 olika fiskar att fånga, 300 lockbeten och 20 turneringar. Yippie-fuckin-doo! Extremt repetativt, ingen multiplayer, ingen chans att skapa sin egen fiskare. Ingenting innehåller det här spelet förutom frustrerande skitprogrammering!
Minuterna harvar sig långsamt förbi. Jag känner mig ofokuserad. Trött. Irriterad. Det är som ett svart hål letat sig in i min hjärna och fördunklat mitt sinne. Man testar sig fram mellan olika beten och har ingen aning om vad man pysslar med. Jag nödgas badda min svettiga panna med en fuktig dambinda. När jag plågat mig igenom fullständigt meningslösa arcade mode på samtliga tre svårighetsgrader, amateur, normal och pro, är det som att jag, min själ och min fysiska lekamen befinner sig i skärselden. Det är purgatorium. Föreställ dig den mest ångestladdade plats, den plats och det tillstånd du alltid velat undvika. Ditt rum 101. Det är essensen av det här spelet. Är det då meningen att jag ska delta i 20 turneringar som var består av minst två dagar och varje dag pågår i 20 minuter? Jag orkar inte ens räkna ut hur lång speltid det skulle bli, med tanke på att motståndet stundtals är överdrivet svårt. Hade jag betalat pengar för den här upplevelsen hade jag, av ren skam, antingen hängt mig eller skurit halsen av mig.
Under tiden jag skrivit den här recensionen har jag helt plötsligt tappat all lust till mitt eget liv, sinnet är nattsvart. Blicken flackar stundtals på en rödvinsbaginbox som står på vardagsrumsbordet och jag känner hur en eld härjar i strupen på mig - allt för att förtränga denna vedervärdiga styggelse. Ordet styggelse duger egentligen inte alls för att verkligen sätta känsla på vad jag menar. Den engelska översättningen av ordet är mer tillfredställande: "Abomination". Det är ett passande ord. Bara smaka på det... Abomination. Rent logiskt tror jag inte rödvin hjälper som verklighetsbekämpning i det här fallet. Det enda botemedlet är nog kraftiga opiater, typ heroin.
Mer meningslöst än så här kan ett spel knappast bli. Faller under kategorin: Spel du ska undvika för att bevara din mentala hälsa. Ett spel som skapar sinnesjukdom. Blir man aggressiv av spel? Ja, men inte av FPS, våld/fighting utan av pissiga simulatorer! AAARGH! Jag får lust att söka upp utvecklaren och citera Gunnery Seargent Hartman ur Full Metal Jacket rakt i plytet på honom:
"I bet you're the kind of guy that would fuck a person in the ass and not even have the goddamn common courtesy to give him a reach-around! I'll be watching you." och lägga till ett "MOTHERFUCKINGOATFUCKER!" som avslut.
Sammanfattning: Psykosvarning som kan rendera i en virtuell snedtripp rakt från helvetet! Vill du bli apelsinmannen så är det här spelet för dig.
Betyg: En halvrutten daggmask av fem möjliga
Fiskesimulatorer tillhör världens sämsta subgenre, spelar verkligen i den sämsta divisionen, och det här spelet tillhör förhoppningsvis bottenskrapet (om det nu finns något annat än bottenskrap) av den divisionen. Du kan alltså föreställa dig hur värdelöst Rapala Tournament Fishing faktiskt är. Till att börja med vill jag konstatera att fiskesimulatorer är lika värdelöst poänglösa som att stirra på en DVD av en brinnande brasa. Hela poängen med fiske är upplevelsen, och den får man förståeligt nog inte genom en TV, inomhus. Möjligtvis under scenariot att man trippar på LSD.
Det finns fyra spellägen: Tournament, Free Fishing, Arcade Challenge och Time Challenge. Vilket egentligen är helt ovidkommande då spelet är obegripligt repetativt och styrningen allt annat än godkänd. Ett spel står och faller med sina kontroller, och utförandet i det här spelet är ett hån mot fiskefantaster. Det repetativa speluplägget kan man se som en ren krigsförklaring, ungefär som när Tyskland invaderade Polen 1939. Det enda du gör är att ta din båt till en lämplig plats, slänga ut betet, spendera en halv eon på att locka till dig en ful fisk och sedan fånga den. Efter området är tömt drar du vidare och upprepar. Där har du spelhelvetet! PR-folket skryter med att det innehåller 20 olika fiskar att fånga, 300 lockbeten och 20 turneringar. Yippie-fuckin-doo! Extremt repetativt, ingen multiplayer, ingen chans att skapa sin egen fiskare. Ingenting innehåller det här spelet förutom frustrerande skitprogrammering!
Minuterna harvar sig långsamt förbi. Jag känner mig ofokuserad. Trött. Irriterad. Det är som ett svart hål letat sig in i min hjärna och fördunklat mitt sinne. Man testar sig fram mellan olika beten och har ingen aning om vad man pysslar med. Jag nödgas badda min svettiga panna med en fuktig dambinda. När jag plågat mig igenom fullständigt meningslösa arcade mode på samtliga tre svårighetsgrader, amateur, normal och pro, är det som att jag, min själ och min fysiska lekamen befinner sig i skärselden. Det är purgatorium. Föreställ dig den mest ångestladdade plats, den plats och det tillstånd du alltid velat undvika. Ditt rum 101. Det är essensen av det här spelet. Är det då meningen att jag ska delta i 20 turneringar som var består av minst två dagar och varje dag pågår i 20 minuter? Jag orkar inte ens räkna ut hur lång speltid det skulle bli, med tanke på att motståndet stundtals är överdrivet svårt. Hade jag betalat pengar för den här upplevelsen hade jag, av ren skam, antingen hängt mig eller skurit halsen av mig.
Under tiden jag skrivit den här recensionen har jag helt plötsligt tappat all lust till mitt eget liv, sinnet är nattsvart. Blicken flackar stundtals på en rödvinsbaginbox som står på vardagsrumsbordet och jag känner hur en eld härjar i strupen på mig - allt för att förtränga denna vedervärdiga styggelse. Ordet styggelse duger egentligen inte alls för att verkligen sätta känsla på vad jag menar. Den engelska översättningen av ordet är mer tillfredställande: "Abomination". Det är ett passande ord. Bara smaka på det... Abomination. Rent logiskt tror jag inte rödvin hjälper som verklighetsbekämpning i det här fallet. Det enda botemedlet är nog kraftiga opiater, typ heroin.
Mer meningslöst än så här kan ett spel knappast bli. Faller under kategorin: Spel du ska undvika för att bevara din mentala hälsa. Ett spel som skapar sinnesjukdom. Blir man aggressiv av spel? Ja, men inte av FPS, våld/fighting utan av pissiga simulatorer! AAARGH! Jag får lust att söka upp utvecklaren och citera Gunnery Seargent Hartman ur Full Metal Jacket rakt i plytet på honom:
"I bet you're the kind of guy that would fuck a person in the ass and not even have the goddamn common courtesy to give him a reach-around! I'll be watching you." och lägga till ett "MOTHERFUCKINGOATFUCKER!" som avslut.
Sammanfattning: Psykosvarning som kan rendera i en virtuell snedtripp rakt från helvetet! Vill du bli apelsinmannen så är det här spelet för dig.
Betyg: En halvrutten daggmask av fem möjliga
/Joakim
Kommentarer
Postat av: Göran Greider
Som vänsterintelektuell debattör och mångårig koprofag får jag intrycket av att du fiskar i grumliga vatten med en här recensionen. Jag tycker mig höra stöveltramp och i bakgrunden ser jag skuggor ov den borgerliga miljöpolitiken. Jag anser att de virtuella insjöfiskarna är redo för demokrati och jämnställdhet.
Göran G
Trackback
