En förklaring till inlägget nedanför är nog på sin plats. Man kan inte kommunicera med omvärlden så bra när man är riktigt dragen. Men, efter att ha beskådat två älskade människor spela Super Street Fighter IV mot varandra så kände jag mig nödgad att dela med mig av den oändliga kärlek jag kände i natt, efter att dessa två herrar somnat. Nu blev det mest massa svammel... Men kärleken är stark.

Nu sitter jag på ett tåg mot Malmö. Svalt, skönt och asvacker natur. Downstreamen är tvärr rätt handikappad (hata SJ, hata SJ), annars hade jag nog spana EVO-matcher hela vägen ner till halvdanskarna igen. Nu får det bli marschmusik i stället.